saltatochkryddat

Nu är jag arg! Och lite skamsen . . Jag borde veta bättre men, va sjutton, ibland glömmer jag att vara på min vakt.

Fick ett mejl från en matklubb som servar mig med recept, utan att jag har bett om det men det kostar inget så jag har låtit dem hållas. Nu presenterade de en tävling där man kunde vinna mat för 10 000 kronor. Alltså, tänk va, att få tiotusen över till annat. Såklart jag fastnade. Och - det enda jag behövde göra, var att svara på en enkät om mina vanor. Okej, det kan ju inte vara så svårt, tänkte jag och klickade vidare. Och vidare. Och vidare. Jag känner att de har vänt ut och in på mig och mina vanor så att jag inte har någon integritet kvar, men va fasen, tio tusen kronor . . .

När jag, helt utmattad efter att ha svarat på hundratals frågor, äntligen var klar, satte jag mig ner och väntade på pengarna. Jo, jag skulle också motivera varför just jag skulle vinna och jag tyckte att jag hade den bästa motiveringen - utan att ha läst de andras.

Ett par dagar senare började eländet. Det ringde och ringde på min mobil.
- Hej Maude, mitt namn är (nånting) och jag vill säga direkt att jag inte ringer för att sälja något, utan för att tacka dig för att du har svarat på vår enkät och därför vill vi skicka dig en present som tack.
- Vänta, vänta, har jag svarat på en enkät från er??
- Jaa, visst är det Maude Westerman?

Jaha, nu visade det sig att bakom varje fråga i enkäten, lurade ett företag! Godtrogna jag hade inte begripit att jag hade släppt in de hungriga vargarna till mig, fårskallen i hagen.

I morse blev jag tvärförbaskad! Då ringde en "HejMaudemittnamnär(nånting)ochjagringerfrånblubbblubbblubbbokklubb". Så följde den vanliga visan om hur vansinnnigt snäll jag hade varit som svarat på frågor i deras enkät och som tack skulle jag nu få två böcker - helt gratis.
- Var är haken? frågade jag.
- Vad menar du, sa hon (nånting), och lät stött.
- Man får ingenting gratis, sa jag och suckade luttrat.
- Joooodå, du får två böcker helt gratis och naturligtvis skickar jag med vår medlemstidning också så att du får se vad vi har att erbjuda. Nu ska jag bara banda vårt samtal så att vi har dina rätta adressuppgifter.
Och så började hon rabbla, tvärfort, men efter adressen sa hon, supertvärfort, "och nu är du medlem i vår bokklubb"...
- Men stopp, stopp, vrålade jag. Jag har inte sagt att jag vill bli medlem!
- Jo men det ingick ju i det jag sa tidigare, sa hon (nånting) och lät än mer stött, på gränsen till förorättad.
- Nehej du, du sa bara att du skulle skicka medlemstidningen och jag vill absolut inte vara medlem i er bokklubb!!
- Varför vill du inte det? sa hon då, men då var mitt berömda tålamod slut.
- Det behöver jag inte motivera. Glöm bara mina så kallade gratisböcker och allt. Hejdå!
- Ja, då har jag väl inte mer att säga då, sa den förslagna kvinnan.

Nej, men det har jag! Dock tänker jag inte trötta ut er med det, utan säger bara: Var på er vakt! Bakom varje så kallat erbjudande, döljer sig en baktanke. Och även om min baktanke var att få shoppa loss på annat än mat så struntar jag högaktningsfullt i det, bara de nu låter mig vara ifred!! En fåfäng önskan med tanke på att det säkerligen är kvar en oherrans massa företag som bara ligger och väntar på sin tur att få "ge" mig nånting.
Jag ska aldrig, aldrig mer fylla i en enkät!

Men min motivering var bra. Skitbra, faktiskt.