saltatochkryddat

Då och då bestämmer jag mig för att vara arg en dag. När jag var yngre var jag arg tämligen ofta och fick mina adrenalinkickar, för att inte tala om tonåren, då hade jag mer adrenalin än blod i mina ådror. Men nu är jag aldrig arg, vilket gör mig lite deppad. Jag behöver en adrenalinrusch lite då och då för att må bra.

Alltså bestämmer jag mig för en passande dag, exempelvis när mannen jobbar länge och jag inte har nåt barnbarnsbesök på gång. Då börjar jag med att vakna och blir direkt irriterad över att jag har sovit för länge. Hur ska jag nu hinna med allt? Steg nummer två är att inte trycka ner tesilen tillräckligt långt i kannan vilket får till följd att teet inte alls är färdigt när jag kommer från duschen. Nu blir jag väldigt gramse.

Steg tre är bomsäkert! Morgontidningen. Särskrivningar, stavfel och allmänt slarv kan få mig att gå i taket en sådan dag. Skönt! Men leverpastejmackorna med gurka hotar att fördärva min ilska, de är lika underbart goda varje morgon. Så snabbt iväg till text-TV-n innan allt är förstört. Har jag riktigt tur, kan någon politiker toppa med att ha varit riktigt osolidarisk och girig, då börjar det brusa i mina ådror. Efter en sån höjdare kan jag gå omkring och skälla hejdlöst på mina krukväxter som bara står där och ser molokna och svimfärdiga ut - varför, VARFÖR, skriker jag och ger dem en avhyvling. DÅ sprutar det upp en hel generation av blomflugor! Nu är råttet mågat (som en av mina favoriter i språkvård, Per Ledin, sa). Jag försöker mig på flera anfallstekniker, exempelvis att stå blick stilla och låta dem närma sig och precis när jag blir korsögd och bara ser min egen näsrot, försvinner de! Som om de aldrig funnits. Jäklar så arg jag blir! Det finns djur och kryp som jag är rädd för, de som irriterar mig och sådana som jag ignorerar, fast med hjärtklappning, men blomflugor. Blomflugor! Dom gör mig galen! Helt underbart, vansinnigt arg!

Min jakt på odjuren brukar, nästan alltid, innefatta att jag lyckas ha sönder något annat när jag med berått mod kastar mig raklång för att hinna slå ihjäl någon undflyende. Det gör mig inte mindre arg.

När jag nu känner att adrenalinet forsar i blodomloppet går jag till datorn och läser Aftonbladet eller Expressen. Jag kan alltid lita på att de har någon rubrik som tilltalar min ilska. "Vanliga värktabletter ger hjärtinfarkt", "Nu är vinterkräksjukan här- så här många beräknas dö", "Gör vårt test - se om du är i riskzonen för stroke", ja, så där håller de på i all oändlighet. OM de inte toppar förstasidan och löpsedeln med "Folkkär skådespelare skiljs".

Nu börjar min ilska vara hälsovådlig. Jag känner att jag har nått gränsen för vad jag klarar av och behöver.
Då sjunker jag ner i en fåtölj och tittar på dvd-n "Trolltider". Vips ersätts min aggression med förnöjsamhet, jag slappnar av, njuter och myser. Helt renad.

När mannen kommer hem säger han:
- Hur har du haft det i dag?
- Lugnt, svarar jag och ler ända upp till öronen.
- Så bra, det märks. Du ser så nöjd och harmonisk ut.

Jajamänsan.
- Men du, säger jag, kan du avvara lite snus och lägga i blomkrukorna? Jag såg en liten blomfluga i dag och jag har hört att snus är bra mot såna.
Och det gör han. För han är snäll.
Det är jag också. Tills nästa gång.