saltatochkryddat

Har i olika sammanhang haft intressanta diskussioner om övernaturliga ting och varelser. Jag blir så full i skratt när jag tänker på innebörden av ordet "övernaturligt". Redan där har vi erkänt oss besegrade. Vi accepterar allt som är naturligt, alltså sånt som vi kan förklara och vet, allt annat är övernaturligt. Så bekvämt.

Jag är dock lite för nyfiken för att bara acceptera och inte vilja försöka förstå. Min far och jag hade många och långa resonemang om fenomenet. Han var en mycket jordnära person MEN han erkände att han hade varit med om saker som inte hade någon "naturlig" förklaring. Gissa om det tilltalade mig och min fantasi! En av hans svågrar, som var så jordnära att han knappt lyfte fötterna när han gick, berättade en gång för sina, då, vuxna barn att han hade kommit in i ett stall och sett en liten, grå figur som gick och pysslade med djuren. Vad sägs om det, va?

Min syster Gun och jag upplevde en gång något som vi blev jätteskrämda av. I Selsfors, där vi bodde, fanns det en gigantisk jordkällare som fick nyttjas av hela byn, men som också skulle kunna användas som skyddsrum i händelse av krig. Eftersom vi levde vår ungdom i fredstid, bestod den enda striden i att försöka slippa gå och hämta potatis i jordkällaren - det var jättekallt där inne på sommaren och varmt och skönt på vintern men det var något obehagligt över den. Dessutom hade vi vår potatisbinge längst in, flera kilometer in, kändes det som. En dag, kring juletid, fick vi i uppdrag att gå och hämta potatis. Vi följdes åt, det var ju ändå jul och då är man extra snäll och medgörlig.

När vi stod och plockade upp "pärern", fick vi samtidigt, utan att vi sa ett ord, en känsla av att någon iakttog oss så vi rätade upp oss och tittade mot utgången. Då såg vi en gumma, gammaldags klädd och med huckle på huvudet stå i ljusinsläppet från dörren. Vi stelnade till, tittade på varann, vände på huvudena och såg mot gumman igen men - då var hon borta. Puts väck. Vi slängde igen locket på bingen och sprang ut och hem. Mamma tyckte att vi hade tagit för lite potatis med oss men vi påminde henne snabbt om att både vi och pappa ju tyckte bättre om makaroner.
- Till sill? Och sylta? frågade mor och såg lite misstänksamt på oss.
- Jo, det är jättegott, försäkrade vi.
Vi kunde inte berätta att något "övernaturligt" hade skrämt bort oss från jordkällaren. Inte då. Men sen, flera år senare.

Det där är bara ett exempel av många händelser som inte kan förklaras som - naturliga. En annan är att jag i alla år har fått höra att det är onaturligt att tycka allra bäst om körsbär i choklad i Aladdinasken. Men jag älskar den! Får jag välja, tar jag alltid den först. I år har jag inte träffat en enda Aladdinask. DET tycker jag är onaturligt . . .