En händelserik helg
I dag har jag deltagit i en innebandyturnering nästan hela dagen. Eller, ja, deltagit och deltagit. Jag visade i alla fall mitt deltagande när "mitt" lag gick från en ledning med 4-1 till en förlust med 4-11.
Det här med bortresta föräldrar är en styggelse. Visst älskar jag mina barnbarn men jag vill helst bara ha kul med dem, inte ansvara för dem. Som till exempel att stiga upp tidigt, se till att, framförallt, innebandyspelaren får en näringsrik och stadig frukost, övervaka att han sätter på sig de rätta kläderna medan lillebror undslipper kontrollen, vilket visar sig i en blå och en rödrandig socka helt utan blygsel och inför allmänheten på några hundra föräldrar och EN mormor. Som skäms.
Att dessutom vara i tid till samlingen, ha packat ner nödproviant, kommit ihåg klubban, vilken spelaren tyckte var onödig att ta med sig, och försökt att få båda bröderna ut till bilen samtidigt, gjorde att jag var slut innan det ens hade börjat.
När jag sen, i den lååånga pausen efter första matchen, upptäckte att jag befann mig i ett storkrig, gjorde mig lätt generad. Jag trodde att det bara var mina barnbarn och jag som låtsassköt på varann med tummen och pekfingret på var sin sida om en glasvägg men helt plötsligt var barn klädda i helt andra klubbfärger med och sköt på mig också. Skämdes igen.
Så kom då äntligen föräldrarna! Jag fick avlösning före match nummer två men ett "överlämnande" skulle ju som vanligt äga rum. Hur har det gått? Har dom varit snälla? När somnade dom i går? Har det hänt nåt speciellt?
Ja, hur har det gått? Jo, AIK vann på staffar mot Frölunda. Har dom varit snälla? De är alltid snälla hos mormor. När somnade dom i går? Ja, en bra stund efter det att lillebror kiknat av skratt när storebror lagt sig och konstaterat: Det känns som kallt. Tror jag det. Han låg ju på vindruvor som lillebror lagt i hans säng och krossade vindruvor kan ju vara rätt så obehagliga att ligga på. Har det hänt nåt speciellt? JO! Faktiskt!
Jag hamnade i en grötexplosion i morse. Det har jag aldrig gjort förut. Jag värmde som vanligt risgrynsgröt i mikron, tog ut tallriken, satte den på bordet, tog skeden och rörde om och PANG!! Jag fick gröt över hela mig och en klick brände till och med hål på huden! Snacka om nåt speciellt.
Nu har jag bara kvar en sak att göra innan TV-soffan ska belöna mig för dagens slit. Jag ska lägga färdigt en pärlplatta som den äldre inte hann göra klar eftersom mormor tjatade och hade så bråttom iväg på innebandyturneringen. Det är konstigt hur det kom sig att det blev mitt fel men som kompensation ska jag göra klar plattan. Och det gör jag så gärna. Den är gul och svart nämligen och det är första synliga steget mot att han ska bli AIK-are. Hade han valt andra färger, hade han fått göra den klar på egen hand. Nånstans går gränsen för min snällhet. Den borde ha inträtt redan innan jag hoppade groda på skolgården, på den yngres uppmaning. Men skrattet som följde var inte elakt. Det fortplantade sig rakt in i mitt hjärta och där ligger det och huckrar fortfarande.
Det här med bortresta föräldrar är en styggelse. Visst älskar jag mina barnbarn men jag vill helst bara ha kul med dem, inte ansvara för dem. Som till exempel att stiga upp tidigt, se till att, framförallt, innebandyspelaren får en näringsrik och stadig frukost, övervaka att han sätter på sig de rätta kläderna medan lillebror undslipper kontrollen, vilket visar sig i en blå och en rödrandig socka helt utan blygsel och inför allmänheten på några hundra föräldrar och EN mormor. Som skäms.
Att dessutom vara i tid till samlingen, ha packat ner nödproviant, kommit ihåg klubban, vilken spelaren tyckte var onödig att ta med sig, och försökt att få båda bröderna ut till bilen samtidigt, gjorde att jag var slut innan det ens hade börjat.
När jag sen, i den lååånga pausen efter första matchen, upptäckte att jag befann mig i ett storkrig, gjorde mig lätt generad. Jag trodde att det bara var mina barnbarn och jag som låtsassköt på varann med tummen och pekfingret på var sin sida om en glasvägg men helt plötsligt var barn klädda i helt andra klubbfärger med och sköt på mig också. Skämdes igen.
Så kom då äntligen föräldrarna! Jag fick avlösning före match nummer två men ett "överlämnande" skulle ju som vanligt äga rum. Hur har det gått? Har dom varit snälla? När somnade dom i går? Har det hänt nåt speciellt?
Ja, hur har det gått? Jo, AIK vann på staffar mot Frölunda. Har dom varit snälla? De är alltid snälla hos mormor. När somnade dom i går? Ja, en bra stund efter det att lillebror kiknat av skratt när storebror lagt sig och konstaterat: Det känns som kallt. Tror jag det. Han låg ju på vindruvor som lillebror lagt i hans säng och krossade vindruvor kan ju vara rätt så obehagliga att ligga på. Har det hänt nåt speciellt? JO! Faktiskt!
Jag hamnade i en grötexplosion i morse. Det har jag aldrig gjort förut. Jag värmde som vanligt risgrynsgröt i mikron, tog ut tallriken, satte den på bordet, tog skeden och rörde om och PANG!! Jag fick gröt över hela mig och en klick brände till och med hål på huden! Snacka om nåt speciellt.
Nu har jag bara kvar en sak att göra innan TV-soffan ska belöna mig för dagens slit. Jag ska lägga färdigt en pärlplatta som den äldre inte hann göra klar eftersom mormor tjatade och hade så bråttom iväg på innebandyturneringen. Det är konstigt hur det kom sig att det blev mitt fel men som kompensation ska jag göra klar plattan. Och det gör jag så gärna. Den är gul och svart nämligen och det är första synliga steget mot att han ska bli AIK-are. Hade han valt andra färger, hade han fått göra den klar på egen hand. Nånstans går gränsen för min snällhet. Den borde ha inträtt redan innan jag hoppade groda på skolgården, på den yngres uppmaning. Men skrattet som följde var inte elakt. Det fortplantade sig rakt in i mitt hjärta och där ligger det och huckrar fortfarande.
Kommentarer
Postat av: Bodypalace
=)
Postat av: Maude
Tack ;-)
Trackback
