Damm, damm, damm . . .
I går morse vaknade vi till ett beslut, taget i ungdomligt oförstånd under helgen. Det skulle påskstädas!
Jag hann ångra mig många gånger innan frukosten var uppäten men mannen vek ihop mattor och bar ut dem så vad hade jag för val? Uppdelningen var gjord; jag skulle ta hand om dammtorkningen och mannen skulle dammsuga och torka golv. Men ändå! Vet du på hur många ställen det samlas damm? Om man planerar att ta en trasa och köra runt lite här och var med den, då har man misstagit sig ordentligt.
När dammögonen har ställt in sig på att hitta damm, då jädrans upptäcker man saker! Jag trodde, till exempel, i min enfald att en krukväxt som står i fönstret i sovrummet, skulle ha silvergrå blad. Ha! När dammblicken perforerade bladen upptäcktes det att hela växten var täckt av damm. Den fick en behövlig dusch med efterföljande avtorkning och vips har vi nu en grön växt i stället. Men gissa vilken tid det tog? Bara att fixa till såna grejer tar ju en hel evighet.
Bokhyllorna är andra exempel på obekväm arbetstid. Nu skulle det inte bara torkas på ytan som inte täcks av böcker, nejdå, det stundar ju påsk och då ska varje bok plockas ut och hela ytan ska rengöras. Och - vad upptäcker man då? Jo, varenda sida på varenda bok har dammtussar som bokmärken! Vet du hur lång tid det tar att dammtorka en bok? EN bok. Nu var det ju inte tal om ental i det här fallet, utan flertal. Mångfald. Svaret är: ytterligare en evighet.
Lister, skåpdörrar, fönsterbrädor, dörrkarmar, nagellacksflaskor, prydnader, tavelramar, telefoner, smycken . . . allt, ALLT samlar damm. Jag stod på tå, jag lutade mig i nittio graders vinkel, jag böjde mig i format jag inte trodde fanns, jag krälade och jag svettades. I dag är jag helt stel i nacken med tillhörande yrsel. Tur då att själva påskpyntandet inte tog mer än cirka tre minuter. Några tuppar och kycklingar och en samling färgglada ägg upphängda i en björkkvist som jag hittade på gården. Jag är ingen påskmänniska. Möjligen en påskkäring (observera bara ett r). Påsk för mig är ett snabbt övergående tillstånd i väntan på att snön ska försvinna.
Så - varför då denna städning? Ja, ett skäl kan vara att det var på tiden. Det där ju kul att veta vilka krukväxter man har i original. Bara en sån sak. En annat skäl är - faktiskt - den oerhörda tillfredsställelse som infinner sig när allt är klart. Vi har varit jätteduktiga och hemmet tackar oss genom att skina en dag eller två. Det är banne mig värt det!
Det lär ska damma nåt fruktansvärt när balkongen ska byggas och det ska sågas i betong. Det blir nog till att städa före jul också då. Kanske.
Jag hann ångra mig många gånger innan frukosten var uppäten men mannen vek ihop mattor och bar ut dem så vad hade jag för val? Uppdelningen var gjord; jag skulle ta hand om dammtorkningen och mannen skulle dammsuga och torka golv. Men ändå! Vet du på hur många ställen det samlas damm? Om man planerar att ta en trasa och köra runt lite här och var med den, då har man misstagit sig ordentligt.
När dammögonen har ställt in sig på att hitta damm, då jädrans upptäcker man saker! Jag trodde, till exempel, i min enfald att en krukväxt som står i fönstret i sovrummet, skulle ha silvergrå blad. Ha! När dammblicken perforerade bladen upptäcktes det att hela växten var täckt av damm. Den fick en behövlig dusch med efterföljande avtorkning och vips har vi nu en grön växt i stället. Men gissa vilken tid det tog? Bara att fixa till såna grejer tar ju en hel evighet.
Bokhyllorna är andra exempel på obekväm arbetstid. Nu skulle det inte bara torkas på ytan som inte täcks av böcker, nejdå, det stundar ju påsk och då ska varje bok plockas ut och hela ytan ska rengöras. Och - vad upptäcker man då? Jo, varenda sida på varenda bok har dammtussar som bokmärken! Vet du hur lång tid det tar att dammtorka en bok? EN bok. Nu var det ju inte tal om ental i det här fallet, utan flertal. Mångfald. Svaret är: ytterligare en evighet.
Lister, skåpdörrar, fönsterbrädor, dörrkarmar, nagellacksflaskor, prydnader, tavelramar, telefoner, smycken . . . allt, ALLT samlar damm. Jag stod på tå, jag lutade mig i nittio graders vinkel, jag böjde mig i format jag inte trodde fanns, jag krälade och jag svettades. I dag är jag helt stel i nacken med tillhörande yrsel. Tur då att själva påskpyntandet inte tog mer än cirka tre minuter. Några tuppar och kycklingar och en samling färgglada ägg upphängda i en björkkvist som jag hittade på gården. Jag är ingen påskmänniska. Möjligen en påskkäring (observera bara ett r). Påsk för mig är ett snabbt övergående tillstånd i väntan på att snön ska försvinna.
Så - varför då denna städning? Ja, ett skäl kan vara att det var på tiden. Det där ju kul att veta vilka krukväxter man har i original. Bara en sån sak. En annat skäl är - faktiskt - den oerhörda tillfredsställelse som infinner sig när allt är klart. Vi har varit jätteduktiga och hemmet tackar oss genom att skina en dag eller två. Det är banne mig värt det!
Det lär ska damma nåt fruktansvärt när balkongen ska byggas och det ska sågas i betong. Det blir nog till att städa före jul också då. Kanske.
Kommentarer
Trackback
