saltatochkryddat

Äntligen någon som har krupit till korset!

Jag skulle öppna en förpackning skivad kokt skinka och letade efter fliken där det brukar stå "Öppnas här". Jag fann den men döm om min förvåning när jag även hittade ett annat ställe där det stod "eller här".

Nu väntar jag bara på att tillverkarna av smörgåsrån ska komplettera sin förpackning med "Dra här" och "alternativt här" och "eller lite mer till höger" och "prova längre ned" och "ge dig och ta en sax" och "eller kniv".

 

Jag har haft bryderier angående andra förpackningar också. Mannen kallar mig ljusdrottningen, inte för att jag är ljuset i hans liv kanske, utan mer för att jag inhandlar ljusslingor i parti och minut. När jag nu, äntligen, har hittat en slinga som till åtminstone sjuttiofem procent motsvarar mina krav, har de lyckats paketera den på ett fullständigt omöjligt sätt. Genom en liten, liten, ja rent pytteliten ögla, ska batteridosan träs. Det är ingenting för en som är otålig och har bråttom men för den som tycker om julpyssel är den perfekt. Knep och knåp, ett och annat schackdrag och matematiskt tänkande och vips! efter en sex-sju timmar är slingan utredd. Jag köpte tre. Om jag inte hinner göra köttbullar i år så kan barn och barnbarn ändå glädja sig åt lysande bollar och det är inte fy skam det heller.

 

Tyvärr har jag upptäckt att adventstiden snart är slut och att julen står för dörren. Den där stressfaktorn. Nu ska det hinnas saker. För att förenkla åtminstone en tidskrävande tradition, beslöt jag att tillverka ett julkort på datorn. Alltså, är det ingen som kan säga till mig när jag får hybris?

 

Jag plockade fram en vacker vinterbild från vårt digitala album och bestämde mig för att "skapa" en tjusig julhälsning mitt på fotot. Med Paint är det ju kanonenkelt. Jag valde en lagom "pensel" som jag doppade i julröd färg och sen styrde jag musen till ett elegant God Jul. Eller? I tre timmar satt jag pall och försökte få bort kråkfötterna som antingen skrivits av en etthundratreåring eller en fyraåring. När jag till slut tyckte att jag fått till acceptabla bokstäver, jag ska säga att omdömet inte är det bästa efter tre timmars tårar, vånda, ilska och muskelvärk, då bestämde jag mig för att lägga julhälsningen som skrivbordsbakgrund för att överraska mannen nästa gång han skulle läsa Hockeybloggen på nätet.

 

Alltså. Nog fanns väl bilden där men den röda hälsningen, som skulle vara stor och centrerad, den fanns, i miniformat, längst uppe i grantopparna. Helt logiskt egentligen. Var ska annars kråkfötter vara?

 

Nu har jag gett upp. Och bytt bakgrundskonst på datorn. Innan mannen hunnit se. Julglädje behöver väl inte vara detsamma som gapskratt, eller hur? Och julkort kan man faktiskt fortfarande skriva för hand, sätta julfrimärken på och posta SENAST DEN 16!! Hur ska jag hinna? Det är ju så himla mycket rolig idrott på TV.

 

Förresten, mitt digitala julkort kostar 1000 kronor. Styck. Om någon är intresserad.