saltatochkryddat

Det finns vidskeplighet, det finns skrock och det finns tvångstankar. I olika graderingar. Har du, till exempel, sett på tennis och Rafael Nadal någon gång? Då har du sett en som ställer sina dricksflaskor med millimeterprecision på golvet, en som gör hoppsansasteg ibland och drar fötterna efter sig ibland, exakt uträknat. För att inte tala om proceduren med att slita sig i byxan baktill, som att frigöra den från "något" den fastnat i, stryka håret bakom öronen och torka sig i ansiktet (jag är för fin för att skriva torka bort snor från näsan). Alltså, den mannen kan inte vara lätt att leva med.

Alla har vi väl nåt mystifikt för oss, stort eller litet, ja, utom jag då. Jag spottar inte när jag ser en svart katt för jag kan inte spotta. Jag lägger visst nycklar på bordet, annars glömmer jag var jag har lagt dem. Om jag går under en stege? Ja, inte går jag då någon lång omväg i stället. Jag tar inte i trä heller om jag varit tuff och förutspått något, det räcker med att jag kliar mig i skallen.

Mannen, däremot, han tror benhårt på ritualer. Eller jag kanske ska säga, en ritual. När Skellefteå AIK spelar måste han dricka en NorrlandsGuld för att hjälpa dem att vinna. Om vi inte är på Arenan förstås, då räcker det med en kopp kaffe. Men om vi är hemma och ser på TV och matchen är en lördag, behövs en per period och en i reserv utifall att det blir förlängning. Vardagsmatcher då går det bra för SAIK även om det bara blir en NorrlandsGuld att smutta på under hela matchen. Visst är det konstigt?

I går höll det på att gå åt pipsvängen - för SAIK. Du vet inte hur nära det var att de skulle tappa matchen. När de ledde med 2-0 och det syntes tydliga tendenser till att spelet började vända till Solnas (ajkiffs) favör, då hämtades en burk med guldfärg och röd text. Ett sprätt, ett pys och ett kluckkluck i glaset följdes av en telefonsignal! Mitt i matchen! Och eftersom det var hans mobil som ringde, var han ju tvungen att svara. Det var någon som behövde bilskjuts hem i den 25-gradiga kylan. Kunde han ...?
Han slets mellan lojaliteter. Men bara en liten stund, sen sa han att han självklart ställde upp.
En blick på mig sa att jag nu hade ett ansvar. Men fyy sjutton, var jag inte tvungen att dricka upp hans NorrlandsGuld - för SAIKs skull. Och han fick mitt glas med Guldus. Ingen av oss njöt. Men Skellefteå AIK vann och även om de inte förstår det så var det min förtjänst. Vad gör man inte för att hjälpa sitt lag?

Jag har inte än vågat ge luft åt den undran jag har, nämligen; Hur vet han att NorrlandsGuldet går till Skellefteå? Och inte till Luleå? Eller kanske Ö-vik ....? Timrå kan vi räkna bort men det finns ju även en del som hävdar att Brynäs är ett Norrlandslag. Nej, jag tycker nog att Guldus är ett lika säkert hjälpmedel. För att inte tala om min tröja som jag måste ha på mig, med texten: Du och jag, Hadelöv. Tillsammans mot guld.
Även om han inte står i målet, är han min favorit. BiB. BästiBåset.
Att jag har den tröjan på mig, har inget med vidskeplighet att göra. Bara samhörighet.