Vad gjorde vi utan o och tvär?
Varning! Håll i dig för det här kommer att bli oroligt!
Oroligt? Alltså tråkigt? Inte nödvändigtvis.
Det här med o som förled är inte alldeles lätt. Men som norrlänning vet man att det är vansinnigt praktiskt och användbart. Men man måste kanske vara född med o-et i ryggraden för att alltid förstå.
Om jag säger "här var det fint och städat", är ju betydelsen glasklar. Likaså "men oj, så dammigt och ostädat". Inga problem så långt. Men - och det här är vanligt förekommande - "oj, så ostökigt det var här", vad innebär det? Om det är stökigt, då har man ostökat, den saken är klar. Att stöka till är en sån där onödigt lång fras, som vi förkortar till "ostöka". Men har man redan ostökat, då bör man se till att stöka till annars blir det ogörligt att vistas där. Ska man då ge ett barn beröm för att det har ostökat eller ska vi be barnet att stöka till i sitt rum?
Svaret är enkelt: vi använder det som situationen kräver.
- Har du handlat mjölk?
- Nej, jag har ovarit på affären.
- Jag har ostigit upp.
- Du sa att nyckeln skulle sitta i låset men den var oi.
- Är du inte klar än?
- Nej, jag har okissat.
eller
- Är du inte klar än?
- Jag ska bara tvärkissa.
Här tvärgör vi det mesta. Jag ska tvärfara till stan och tvärhandla tvärt. Kan vi också dra till med för tydlighetens skull. Om man skulle ha ett uns fantasi, skulle man kunna se en som tvärgår framför sig. Hur långt kommer den? Och kommer den någonsin fram till målet? Att se den som tvärkissar, vill man helst inte. Då kan man bli blöt.
Att sätta ett o framför ett ord, måste inte innebära en motsats, som exempelvis van kontra ovan (om man nu inte avser en stor kontra en liten bil). Det kan även vara så vitt skilda saker som skuld och oskuld. "Nej, jag har betalat så nu har jag en oskuld". Det låter inte bra. Alls.
Jag är maka. Innan jag gifte mig var jag omaka. Min man är mogen och oboy . . . :)
Nej, nu får jag ge mig men jag varnade för att det skulle bli oroligt. Eller hur? Så du får skylla dig själv om du känner dig ostökig i huvudet. Då är det bara att tvärlära sig norrländska. Hur osvårt som helst.
Oroligt? Alltså tråkigt? Inte nödvändigtvis.
Det här med o som förled är inte alldeles lätt. Men som norrlänning vet man att det är vansinnigt praktiskt och användbart. Men man måste kanske vara född med o-et i ryggraden för att alltid förstå.
Om jag säger "här var det fint och städat", är ju betydelsen glasklar. Likaså "men oj, så dammigt och ostädat". Inga problem så långt. Men - och det här är vanligt förekommande - "oj, så ostökigt det var här", vad innebär det? Om det är stökigt, då har man ostökat, den saken är klar. Att stöka till är en sån där onödigt lång fras, som vi förkortar till "ostöka". Men har man redan ostökat, då bör man se till att stöka till annars blir det ogörligt att vistas där. Ska man då ge ett barn beröm för att det har ostökat eller ska vi be barnet att stöka till i sitt rum?
Svaret är enkelt: vi använder det som situationen kräver.
- Har du handlat mjölk?
- Nej, jag har ovarit på affären.
- Jag har ostigit upp.
- Du sa att nyckeln skulle sitta i låset men den var oi.
- Är du inte klar än?
- Nej, jag har okissat.
eller
- Är du inte klar än?
- Jag ska bara tvärkissa.
Här tvärgör vi det mesta. Jag ska tvärfara till stan och tvärhandla tvärt. Kan vi också dra till med för tydlighetens skull. Om man skulle ha ett uns fantasi, skulle man kunna se en som tvärgår framför sig. Hur långt kommer den? Och kommer den någonsin fram till målet? Att se den som tvärkissar, vill man helst inte. Då kan man bli blöt.
Att sätta ett o framför ett ord, måste inte innebära en motsats, som exempelvis van kontra ovan (om man nu inte avser en stor kontra en liten bil). Det kan även vara så vitt skilda saker som skuld och oskuld. "Nej, jag har betalat så nu har jag en oskuld". Det låter inte bra. Alls.
Jag är maka. Innan jag gifte mig var jag omaka. Min man är mogen och oboy . . . :)
Nej, nu får jag ge mig men jag varnade för att det skulle bli oroligt. Eller hur? Så du får skylla dig själv om du känner dig ostökig i huvudet. Då är det bara att tvärlära sig norrländska. Hur osvårt som helst.
Kommentarer
Trackback
