Skamligt och fördärvligt

Hittade ett gammalt foto på en tidigare granne, som bar en t-shirt med texten "Jag trivs med mina laster", vilket fick mig att börja fundera.

Vad är egentligen en last? En störtdykning i ordboken gav svaret: fördärvlig, skamlig ovana.

Då skrattade jag. Min grannfru hade säkerligen inte en enda skamlig ovana som hon kunde vara stolt över. Däremot har vi väl gjort om betydelsen till att omfatta sånt som inte är nyttigt och bra för oss. Som godis, till exempel.
Summan av alla laster är konstant, sägs det. Skippar jag en så lägger jag automatiskt till en annan. Fördärvlig. Skamlig.

I mitt fall är smörgåsrån definitivt fördärvligt, en riktigt läskig last jag har. Jag kan inte sluta med dem och jag tänker inte heller sluta med dem. Vad skulle jag i så fall ersätta dem med? Fullkornsbröd? Huvva. Cigaretter kan jag inte heller sluta med för det gjorde jag för 20-25 år sedan, efter det att jag okynnesrökt i flera år. Sprit då? Dricker jag inte. Vin? Jojomänsan men det är ju hälsosamt sägs det i de rön som jag läser och tar till mig. Öl? Nja, det ska vara en flaska Zlatopramen Half ´n´Half då. Nån gång. Så - var hamnar jag då i den skamliga fördärvligheten? Listan följer här:

Halloumi

Så var den klar.

Däremot är jag "lastperiodare". Just nu är det sötsurt godis, cocosbollar och göra-om-i-hemmet (gissa vem som anser att det är en last!). Tidigare var det mörk choklad (funkar inte alls nu) och servetter. Jag åt alltså inte servetter men jag köpte dem i parti och minut. Färgmatchande, naturligtvis. Det kan man åka till Piteå tur och retur för.

Men "det finns en last som håller mig fast i ett järngrepp varje vinter"  . . . och sommar, vår och höst. Ja, egentligen två: leverpastej och böcker. Inte nödvändigtvis samtidigt, oftast faktiskt på var sin sida om dagen. Pastejen tillhör morgonen och böckerna kvällen. Utom på sommaren då böckerna tillhör varje tillfälle som bjuds.

Skamligt? Möjligen att lata sig och läsa böcker, enligt Luther och hans arv. Fördärvligt? Jo, leverpastejen har nu utmålats som den värsta av faror, tillsammans med korven. Men det, säger mannen, är lögn och förbannad dikt. Korv har ingen dött av. Ärtsoppa däremot. Därför (?) äter han inte ärtsoppa men gladeligen korv tre gånger om dagen och så kanske ett litet mellanmål däremellan. Man kan variera korv i det oändliga, vidhåller han som varje kväll ska ha två frukostbröd med korvskivor och pickles. Det kallar jag last.

Nä, ordboken är inte alltid att lita på.
Där finns exempelvis bara lite/litet med. Inte litte. Det är en brist. Alla vet ju att litte är litte mer än lite och det är inte lite det. Fast det beror på. Det kan också vara bara en pelagrut mer.

Jo visst ja, ord är också en av mina laster. Dock absolut inte de skamliga.

Kommentarer
Postat av: Karin

Å du är inte ens LAST-gammal som jag:-))) DET är den värsta lasten tycker jag. Kram, kram jag förstod att jag skulle fastna i din blogg. DET är min nya last.

2012-01-30 @ 20:58:27
Postat av: Maude

Du är inte LASTgammal, Karin! Tvärtom. Ögonen är själens spegel och dina ögon glittrar! Bara nu inte min blogg drar ner dig i fördärv och skam..... ;-) Kram

2012-01-31 @ 11:15:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0