saltatochkryddat

I dag, tisdagen den 13 mars år 2012, ska jag inte skriva nånting. Inte en rad om vädret, icket ett ord om hockey, nej, jag ska inte skriva en bokstav om någonting.

Ingenting speciellt har hänt, eller JO, det har det ju men det kan jag inte skriva om. Det är hemligt.

Vad jag skulle kunna skriva om, en sån här händelselös dag, är till exempel Astrid Lindgren. Den så alldeles fantastiska. Men då kommer jag osökt in på Stina på Saltkråkan och blir på dåligt humör. Vilken enerverande skitunge det är! Så har jag tyckt sedan jag var barn och det har inte minskat med åren, vilket inte alls är särskilt passande, alltså skriver jag inte om Astrid Lindgren.
På tal om henne (nu talar jag - inte skriver) så var jag med på en kurs i personlig utveckling en gång, där vi fick i uppdrag att skriva ner namnen på tre kvinnor som vi beundrade och varför vi gjorde det. De två första var givna för mig; etta kom min mor och tvåa Astrid. Innan jag bestämde mig för vem som skulle få äran att kliva upp på bronspallen, hade jag seriösa överläggningar med mig själv men enades till slut om Ann-Britt Grunewald.

När vi var klara med motiveringarna, men innan de avslöjades, fick vi veta att vi själva faktiskt är en blandning av dessa tre. Då kändes det pyrt att behöva läsa upp sina argument med tanke på att man samtidigt "beskrev" sig själv. Men okej då, har man gett sig in i leken så.
Om min mor hade jag skrivit något i stil med: tryggheten och kärleken personifierad, kombinerat med en unikt positiv livssyn. (Hoppsan, hejsan, det skulle alltså även gälla mig då . . . ). Om Astrid Lindgren: en fantastisk berättare med barnets fantasi och den vuxnas förståelse och humor. (Tro inte på alla kurser i personlig utveckling!) Och så kom då Ann-Britt, dåvarande chef för ett stort fängelse i Sverige och ofta anlitad debattör: Manhaftig och ful men med en självsäkerhet och utstrålning som kan försätta berg och som gör henne vacker. (No comments).

Det där är ju så fånigt att jag absolut inte kan skriva om det.

Nej, jag väntar till i morron. DÅ finns det en hel del. Matilda, Maud (utan e) och Jerker, till exempel. Och så får vi ju inte glömma bort att uppmärksamma Pi-dagen. Den 14 mars smäller det. 3,14 gånger. Jag laddar för det.