Sjukt är det

Nej, det blev ingen duell mellan tandläkaren och mig i dag. Jag blev sjuk i måndags kväll, ironiskt nog sprängvärkte varenda tand bland annat, och tvingades ringa och skjuta upp tiden hos honom, vilket irriterar mig oerhört. För nu är han nöjd! En av hans provokationer är nämligen att han påstår att jag alltid skjuter upp första besöket. Det gör jag inte alls. Inte alls alltid. Bara ibland. Nån gång.

Nånting annat som gör mig vansinnig, är den pyttelilla gubben med den stora rösten, som har flyttat in i mitt bröst. Han pratar i tid och otid, på ett språk jag inte förstår. När jag gör en utandning, fyller han på med "oiiiii", "kurr", "brrrr" och "oj! oj!". Det var inte kul att ha honom som extrakommentator i gårdagens hockeymatch. Själv var jag så slut att jag bara orkade med någon enstaka tillrättavisning om en felpassning eller ett beröm "Bra, Jocke".

Likafullt ångade det från min huvudsvål i tredje perioden. Det har jag aldrig upplevt förr, inte ens vid ihärdigt tankearbete. Men gissa hur min frisyr såg ut i morse? Mannen påstår att det syns att jag är sjuk, vad han nu kan mena med det.
Han blev sjuk i lördags och jag i måndags. I morron tror han sig kunna gå till jobbet. Jag tror mig inte ens kunna gå. Men jag ligger ju två dagar efter.
Tandläkarbesöket är inte det enda jag tvingas ändra på. I morgon hade jag bokat in ett besök hos Arwen och Mio i Kusmark. Som jag längtar efter dem! Hoppas att de längtar efter farmor - och påskäggen ett tag till.

Nej men, vad nu? Mannen har börjat dammsuga. Är han verkligen på bättringsvägen?

Själv ska jag inta sängläge igen. Jag somnar garanterat inom två minuter. Om inte den lilla gubben i bröstet börjar skratta, vilket han gör ibland. Då är det kört.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0