Kärlek och pruttar

Det smattrar mot rutan! Vårens första riktiga regn. Nu far snön en fulfärd. Jippii!!

Åsa gillar regn. Åsa gillar snö.
Jag gillar en regnskur när den behövs. Jag gillar snö på julkort.
Man måste inte vara lika för att gilla varann.

På tal om att gilla så har jag på  senare tid kommit ihåg någonting som min far sa till mig, i min ungdom. Förmodligen var jag väl olyckligt kär nåt så in i hästväg, med tårfyllda ögon och bristande aptit, annars skulle pappa aldrig ha t-a-l-a-t. Om känslor.
Vi satt vid köksbordet en dag, när han plötsligt, nästan ilsket, sa:
- Kom ihåg att det är viktigare att vara älskad, än att älska.

Det har gått några år och några kärlekar sen dess. Någonting, kan ha varit en boktitel, fick mig att minnas hans ord, efter så lång tid. Nu kände jag att jag skulle ha god lust att diskutera hans påstående med honom, vilket av naturliga skäl inte låter sig göras.
Alltså tog jag det med Alfred. Han är det närmaste min far jag kan komma när det gäller diskussioner och argumentationsteknik. Jag tog honom med överraskning:
- Affe, får jag fråga dig en sak?
- Vad?
- Vilket tycker du är viktigare; att någon älskar dig eller att du älskar nån?
Även en snartsjuåring har rätt att tänka en stund, men så kom det:
- Det är viktigare att älska nån.
- Varför är det viktigare?
- Jo, för att om nån älskar mig, då är det ju inte säkert att jag känner den känslan men om jag älskar nån, då känner jag den känslan och det är ju den som är mysig.

------------------

Käre far, i din himmel. Här nere på jorden finns din överman, Westerman. Det argument han anförde, har du inte en chans att knäcka. Men jag vet vad du säger; "ja men det var ju det jag sa". Okej, vi säger väl det, för den här gången - också.

-----------------

Jag lyckades pricka av exakt rätt tillfälle att fråga Alfred, för att få ett seriöst svar. Hade jag väntat en halv minut längre, hade svaret lika gärna kunnat bli nåt i stil med:
- Det viktigaste? Är att få prutta!

Nåja, kanske inte det viktigaste men tämligen naturligt. För vissa. Själv har jag haft en pryd inställning till fenomenet, så pryd att jag själv blev överrumplad av ljudet, EN gång när barnen var i åtta-tioårsåldern. Ungarna blev minst sagt lika förvånade men inte värre än att brodern gav systern order "Skynda dej, ring till Hans och Lisa och säg att mamma har pruttat". Det är viktigt att dela alla stora händelser i ens liv med sina bästa vänner.

Men någon mer sådan händelse att rapportera, inträffade inte. Det fick bli smärre nyheter i fortsättningen. Som att vi skaffat hund, till exempel. Eller att mammas bil brunnit upp. Smågrejer, bara.

Kommentarer
Postat av: Lizzy eller Lizzie som du föredrar att kalla mig

Hihihihi!

2012-04-01 @ 11:42:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0