saltatochkryddat

Vanvettet i Syrien rutschade ner, långt ner. Till och med Björn Ranelids eventuella diskning från Melodifestivalen hamnade i mediaskugga. Gårdagens dubbelmord försvann helt för nu har Fredrik och Filippa separerat.

Men på söndag är det glömt eftersom fel låt vann på lördagskvällen.
Så ombytliga är vi.

I dag har jag gjort det jag skulle, det vill säga träffat kompis Ing-Marie, varit på konstutställning och hår/frisyrutställning med hög nostalgifaktor. Högre hos I-M än hos mig eftersom bilden på en svinrygg fick henne att nästan falla i lyckotårar. Jag var för liten när det var högsta mode och tur var väl det för hur skulle jag ha kunnat tvinga ihop mitt hästtagel till en tjusig uppsättning i nacken? Nä, jag var pojkklippt och klädd i overall jag. En jädrans klämmig liten tjej! Grrr....

Jag har också haft ett tidigt morronbesök av en presumtiv balkongbyggare. Vi pratade betong, cement, pålar och annat som bara riktigt insatta begriper något av. Men jag är bra på att låtsas.
Det ska bli så himla mysigt att få en inglasad balkong som komplement till sommarstugan. Vår och höst kan vi sitta ute och äta på vår balkong i stan och på sommaren sitter vi inne i stugan och äter på grund av myggen. Fast förra sommaren fanns det inga mygg. Helt fantastiskt, otroligt men sant! Jag antar - och hoppas - att det berodde på att vi hade införskaffat en paviljong med väggar av myggnät. Den står sig nog till sommaren också.

En oplanerad, men desto trevligare, grej som hände i dag var att min kusin ringde. De, Forsbackara, har ju varit i Thailand i fyra veckor men kommit välbeållna hem nu. Det visade sig att när man flyger i en evighet för att komma i närheten av sitt semestermål, flyga ytterligare någon timme för att komma närmare och till slut åka båt för att landa där det var planerat från början och man frågar henne vad som var bäst under dessa fyra veckor, då svarade hon:
- Jag åkte hiss!

Om det var det bästa, hade hon haft många tillfällen att nå de höjderna på hemmaplan, helt gratis dessutom, men nu vet jag ju vad hon menade och jag är inte den som gör mig lustig över andras fobier. Eftersom jag har egna. Så jag förstår henne. Hon hade utmanat sin rädsla och klarat av den, på det följer en lyckokänsla kombinerad med stolthet. Hon är mycket tuffare än jag någonsin kommer att bli för jag ska aldrig komma på tanken att utmana min största fobi, i så fall skulle jag utbilda mig till fotvårdare.

I morron ska jag alltså till frissan. Himmel så skönt det ska bli att få lite ordning på skallen. Jag får nöja mig med det för att det skulle bli nån förbättring i skallen, har jag slutat hoppas på. Fast jag kanske skulle försöka plugga in lite om betong och vad som händer när man sågar i betong. Dels för att kunna bidra med goda tips och hejarop den dag balkongbyggaren kommer på allvar, dels för att fatta hur mycket damm det kommer att innebära. Men va tusan, det är världsliga ting. Ingen förstasidesrubrik direkt. För det krävs det stora saker.