saltatochkryddat

Det är mycket nu. Estelles dop. Balkongbygge. Lövsprickning. Semifinal 1 i Melodifestivalen. Försenad krattning. Inköp av nödvändigheter till stugan. Och mitt i alltihop åker min måg till sin svåger på kusinträff! Det vore inte så märkvärdigt om det inte vore så att hans svåger är min son och följaktligen bror till min mågs fru. Och att min måg och min son inte alls är kusiner. Men, det visar sig att om man har samma typ av humor och samma intressen (läs: fiske) så blir man fort släkt och helt logiskt medlem i den kusinträff som har flera år på nacken. Någon släktforskning behövs inte, känner man att man är kusiner så är man.

Jag kikade lite grann på dopet i dag, inte för att jag är rojalist, utan för att jag är nyfiken. Mest på Carl Philips flickvän och Madeleines pojkvän, som inte var bjudna till dopet men som kom ändå. Och fick sitta långt bak. Men i TV4:s nyheter fick de en egen bildsekvens, tack för det, och de såg väl ut som vanliga människor tycker jag. Det behövs mer vanligt folk i kungahuset, titta bara på prins Daniel. Han var för söt i dag, kunde inte låta bli att pussa på sin lilla dotter i tid och otid. Dessutom lyckades han med något som är få förunnat. När ärkebiskopen förkunnade att "Jesus har kommit", då nickade Daniel glatt i samma ögonblick och sa "Hej" till någon som inte TV-bilden fångade. Det förvånar mig inte alls om han är du och hej med Jesus också, Ockelbosonen.

Jag är så glad över att jag inte stod med på gästlistan till dopet i dag. Vilka förskräckliga hattar damerna tvingades bära! Fru Tarras-Wahlberg hade en knallcerise parasoll på huvudet. Vad kronprinsessan Mary av Danmark (jag har läst på!) hade på sitt vackra huvud, kan jag inte med bästa vilja i världen utröna. Men nåt högt, mycket högt, var det. Ensidigt dessutom.

På tal om högt så har jag sett en yrkesgrupp i dag som jag innerligt hoppas att jag inte kommer att tillhöra i mitt nästa liv. Någon sorts restaurering av Skellefteå landsförsamlings kyrka pågår. Kyrkan har varit täckt av något som sett ut som ett storartat verk av häggspinnlarver men som förmodligen varit någon sorts nät. I dag började nedmonteringen av byggnadsställningarna, upptäckte jag. Längst upp finns en tupp. Jag har min poetiska ådra i dag. Om den har fått sin fjäderdräkt putsad eller förgylld vet jag inte men den skiner och blänker så att solen blir avundsjuk. Där uppe, alltså nu snackar vi läskigt högt, fanns en man klädd i reflexkläder i neonfärger, vilket är synnerligen klokt eftersom flygkaptenerna då lätt kan upptäcka honom, som monterade ned ställningar genom att slå med något verktyg på någonting så att rören lossnade från varann. Tänk om han missat! Tänk om han med full kraft slagit ett slag i luften i stället och tappat balansen. Han hade ingen säkerhetslina. Åtminstone såg inte jag till någon. Jag fick sura uppstötningar av nervositet.
För att slippa pinan, gick jag snabbt därifrån. Jag hade ju utfört mitt ärende och är minsann inte utbildad livräddare för folk som faller från kyrktuppar.

Så, till sist: Fick en minusräkning från Telia i dag. Minus åtta kronor. De har tjafsat med mitt abonnemang och tycks nu ha fått rätsida på det, vilket innebär att de är skyldiga mig åtta kronor. Utbetalningskort kommer att skickas separat, stod det. NEJ, snälla Telia, skicka inget utbetalningskort! Det kostar tjugo kronor att ta ut åtta kronor. Jag blir alltså tolv kronor fattigare genom att få tillbaka åtta kronor från er. Snälla, låt bli, jag har nog ansträngd ekonomi som det är. Ta mina pengar och lägg dem i er kaffekassa i stället. Det tjänar vi båda på.

Det är mycket nu.