Årstid? Det beror på väderstrecket!

Rapport från Nordpolen den 7 maj i nådens år 2012.

Utsikt åt väster: Grannen sitter på balkongen, endast iförd bh. Nedre delen av klädseln är okänd på grund av, eller tack vare, ett staket. Solen gassar från en molnfri himmel.

Utsikt åt söder: Gräsmatta full med gamla löv och kvistar. Små ulltussar till moln på himlen.

Utsikt åt norr: Stora snödrivor under köksfönstret. Grannen har planterat penséer, som fortfarande hukar sig i rädsla och frossbrytningar sedan snöstormen i lördags. Rönnarnas knoppar sväller. En avblåst flaggstång vilar sig i grenverket hos en björk. Grå moln syns i fjärran.

Mot öster har vi inget fönster så där kan det vara vad som helst.

Termometern visar 11,2 grader. PLUS!

Lördagen den 5 maj i nådens år 2012 går till historien. Inte bara för att vi åt jättegod mat på restaurang. Inte bara för att portionerna var så väl tilltagna att Lorentz "inte fick ner en bloddroppe mer". Han gillar blodiga biffar, ifall du undrar. Nej, det var som vanligt vädret som blev det stora samtalsämnet. Åtminstone i början av kvällen. Sen blev det mer och mer surrigt i en blandning av hockey, älgjakt, hemtjänst, antal sovtimmar, barnbarn . . . Herremin, det låter som om vi befann oss på ett ädreboende, när jag nu blickar tillbaka. Var var musiken? Var var dansen? Var var röjet? Har vi verkligen blivit så gamla? Nej, det måste ha varit en tillfällig svacka. Vänta bara till R har fått sin hörapparat. Då blir det livat igen!

Alltså, vädret. Under dagen blåste det småspik och den regnblandade snön gjorde oss genomvåta om vi så bara tittade ut genom fönstret. Det stängda, alltså. Mot kvällen blev det mer och mer vitt i luften men, som vi sa, "den lägger sig aldrig på marken". Snön, alltså. Vid 22-tiden föll lapphandskar stora som lovikkavantar. Marken blev vit. När våra vänner åkte hem, vid halv ettiden, var det full vinter. Jag kröp ner under täcket och svor på att jag aldrig skulle stiga upp mer.

Vid sextiden steg jag upp. Nödd och tvungen. I ett anfall av självdestruktivitet, vickade jag upp persiennen. Vitt, vitt, vitt. Det var så vitt att det gjorde ont i ögonen. Och själen. Jag kröp ner i sängen igen och svor på att jag aldrig skulle stiga upp igen. Tjugo över nio steg jag upp. Te och leverpastejmackor, you know. Deras dragningskraft är starkare än jordens.

Nu smäller det och exploderar överallt, det är fullt krig. Vintern slåss för sin överlevnad mot en ung och, förhoppningsvis, myckt starkare vår. När kriget är över, om max en vecka, står sommaren där som segrare! När två slåss, vinner den tredje. Men jag lär mig aldrig. Jag tror varje år att vintern ska vinna fastän den hittills aldrig gjort det. Alla eventuella liknelser med Skellefteå AIK undanbedes för vi vann 1978. Och 2013. Och yr.no säger att det ska vara 19 grader i slutet av nästa vecka.

Kommentarer
Postat av: Anitha

haha, hann visst läsa den här innan du hann skriva på fejjan, då är man snabb, eller?

2012-05-07 @ 14:25:14
Postat av: Maude

Jäsiken Anitha, så snabb har då aldrig jag varit :D

2012-05-08 @ 09:36:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0