saltatochkryddat

Jag är en riktig fegis. Jag vet och jag skäms. Men om, jag säger bara OM, någon skulle försöka göra mina närmaste något ont, då skulle den slumrande primitiva varelsen som finns inuti mig vakna och bli ett vilddjur.

 

Därför förstår jag att Kicki stannar i Israel. Trots bomb- och granatattacker. Trots tillflykt till skyddsrum flera gånger per natt. Trots att rädslan för att någonting hemskt kan hända när som helst.

Hon har ju man, barn och barnbarn där. Det är klart att hon stannar.

 

Hennes galghumor lyser igenom i rapporterna hon lämnar på Facebook. Som att hon i alla fall har konstaterat, efter de många nattliga besöken i skyddsrum tillsammans med närboende, hon har "snyggaste pyjamasen i grannskapet". Kicki kan inte, som Marilyn Monroe, bara ha Chanel No 5 på sig när hon sover. Det är i det närmaste fullt krig där hon bor.

 

Jag tycker inte om buller och dån. Åska, till exempel, eller lågtflygande flygplan. Och sprängningar. Det sprängs ju faktiskt ibland vid kraftverksbyggen och andra större ingrepp i naturen. Det ljudet gillar jag inte. Och den första måndagen i varje månad när My Hometown ska provköra alarmet som ska funka ifall det händer nåt alarmerande. Fy rackarn, vad jag blir irriterad. Det låter så högt. Faktiskt är det nästan så att signalen på hockey, som förr kallades Hesa Fredrik, ljuder väl högt i min smak, även om den ibland kan komma som en befriare efter några gastkramande slutminuter. Då blir jag lycklig och irriterad på samma gång. Gissa hur jag visar det?

 

Kicki blir säkert också irriterad när hon väcks av ett larm. Men där är det fråga om liv och död. Där har man inte tid att visa att man blir störd, då kan det vara försent. Jag förstår inte hur de kan leva under sådana förhållanden. Två av hennes barn har varit ögonblick från döden. Det är klart att hon stannar.

 

Skulle larmet tjuta på allvar här, då skulle jag se till att samla alla mina kära snabbt som bara den och åka iväg till det kombinerade skyddsrummet/potatisförrådet i Selsfors. Men vänta nu. Det spökar ju där. Äh, inte är jag rädd för spöken heller. Inte om jag ska skydda barn och barnbarn. Då är jag en superhjältinna.

 

Det tycker jag faktiskt att Kicki också är.