Min blogg - min ventil

I dag fyller min blogg ett år! Det ska firas med tacos och hockey. Det gillar den.
 
Bloggen har blivit en del av mig, på gott och ont. Jag klarar mig knappt utan den. Ta bara i dag, till exempel. Hur skulle jag ha kunnat hantera informationen om Breiviks klagolista på det fängelse han sitter i, om jag inte fick lufta mina lungor på bloggen? Alltså, han har klagat bland annat på den gummipenna han har till sitt förfogande. Den är inte ergonomiskt riktigt utformad och ger honom väldiga smärtor i handen. Men åååå, stackarn. Det måste vara hemska smärtor han fått utstå. Han som är van vid ergonomiska skjutvapen. Klart han skulle få en kulspetspenna.
 
Dessutom klagar han på medfångarnas dåliga uppträdande. Usch då. Är de inte lika artiga och väluppfostrade som han var när han anlände till Utöya?
 
Kaffet var visst också för kallt. Och både bild och ljud på TV-n var dåliga. Ingen bokhylla hade han heller. Men hur uthärdar han?? "Kaffet för kallt". De som slängde sig i vattnet för att försöka rädda sig från hans dödande skott, tyckte de inte att vattnet var för kallt?
 
Det är sånt där min blogg får stå ut med. Att vara min ventil, min förtrogna, min kompis. Och den jag skvallrar med. Den får ta det mesta. Glädje och sorg. Kärlek och hat. Sol och regn. Men den tål det!
 
I dag är mannen ledig och jag lyckades övertyga honom om att en tur på stan vore lämpligt. Jag måste försöka hitta mig en ny jacka och nya skor och vad passar då bättre än att han följer med som smakråd? Resultatet blev: En ny jacka - till honom!, tre t-shirtar - till honom!, och en halsduk - till honom! Sen var han duktigt less. Ville hem och dricka kaffe.
 
Nä, på tisdag ska jag och Forsbackatjejerna åka buss till Umeå och storshoppa! Då blir det andra bullar. Från det att vi sätter oss på bussen vid åttatiden på morgonen, är vi igång. Alltid är det nåt. För två år sen, då åkte vi till Luleå i november, hade vi fullt jobb hela tiden med att skrapa bussrutorna på insidan med våra kontokort för att överhuvudtaget ha någon utsikt. Ibland gjorde vi en liten paus och drack medhavd glögg, som Babsi alltid har i ryggsäcken.
 
Framme i Luleå kollade vi om våra kontokort fortfarande fungerade, genom att genast gå på kafé. De funkade då och hela dagen! Inte för att vi storshoppade direkt, nån av oss, men vi åt ju lunch och köpte lite julkort och servetter.
 
Jag skulle bli mäkta förvånad om jag kom hem från Umeå med en ny jacka och nya skor. Det är liksom inte avsikten med resan heller. Vi ska bara ha kul. Så att bloggen får näring - också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0