saltatochkryddat

Fantastiskt!

Flera timmar tillsammans med Beatles i går kväll var en höjdare. Minnen som kom fram, nostalgi av bästa sort, låttexter som bara fanns där, allt var ett lyckopiller. Men, det är klart, det fick mig ju också att inse att tiden går och att jag har förändrats. Jag! Min stora kärlek, Paul Mc Cartney, skulle inte ha en chans i dag. Nu skulle jag definitivt välja en annan. Jag säger bara: Ringo Starr. Vilken kille! Precis så rätt fulsnygg att han är helläcker. En man som inte glömt bort hur det är att vara en vanlig människa, som kan gråta inför en kamera när han minns George Harrisons sista ord till honom. En karl med glimten i ögat och skön humor.

 

Okej, kusin Eva, jag erkänner att du hade rätt. Du valde honom från första början medan jag föll för den sockersöta Paul. Hur kunde jag? Förmodligen såg jag bara till hans fantastiska musikaliska begåvning och de låtar som han skulle komma att göra. Eller hur?

Och George, djupingen som höll sig i bakgrunden. Vilka låtar har inte han gjort! Jisses.

John, rebellen, den provokativa retstickan som dräpte sin omgivning med repliker. Vilken genialitet. Imagine.

 

Det som tidigare var en självklar sanning, kan i dag bli starkt ifrågasatt. Ta, till exempel, alla vidskepligheter som förr klamrade sig fast vid människors tyngda axlar. Eller gamla talesätt som styrde vardagen. Jag kom att tänka på det när jag räknade blåsorna som jag har på tungan, en mitt på, två till vänster och två till höger. Det sas att om man fick en blåsa på exempelvis högra sidan av tungan, skulle man se vem som befann sig på ens högra sida och då få veta vem som talade illa om en.

Alltså, var jag än går, sitter eller står, har jag tungblåsor åt alla håll just nu. Slutsatsen måste bli att alla människor runt omkring pratar skit om mig! Jag drar ner mina ögonbryn och tittar misstänksamt på alla. Jaha, och vad har du att säga då? Baktalare där!

 

Skoja ba. Jag tror inte på gamla talesätt. Det har kliat i min handflata tillräckligt många gånger, utan att jag har vunnit pengar. Jag har tappat gafflar och knivar på golvet, utan att det har kommit någon kvinna (gaffel) eller man (kniv) på besök. Allt guld har inte kommit tillbaka till ägaren. Och gammal kärlek kan verkligen rosta. Nåt så in i bomben. Paul Mc Cartney. Totalt sönderrostad.

 

Men av ostkrokar får man blåsor på tungan. Det är sant.