Lådan med stort E

Are you pig and cry?
Yes, it bangs and walks.
 
I min alltmer desperata jakt på, av mig själv, eventuellt gömda och glömda guldsmycken, kom jag i dag till lådan med stort E. Som i Egotripp. Den är stor den. Och tung.
Där finns de flesta av mina publicerade alster, där finns också resedagböcker från alla mina resor runt hela världen, det vill säga en från Skottland och en från Kreta. De andra resorna är inte dokumenterade, av någon anledning. Jag har också läst vykort och skrattat, små lappar som jag hittade på mitt skrivbord när jag jobbade på Norran, många var undertecknade "din älskvärda dotter". Sånt måste man ju spara.
 
Så hittade jag också en pärm med journalgrodor, skyltar med syftningsfel, ursäkter till försäkringsbolag och en helt fantastisk sida med svengelska. Det påminde mig om någon som jag känner och som en gång i tiden var på besök hos en familj i England där han blev bjuden på fisk. För att förekomma, inledde han med: "When I eat fish, I put the legs on the table" . . .
Undrar om den engelska värdfamiljen vågade skratta så högt och brutalt som jag gjorde när jag fick det berättat för mig? Bones, för sjutton, fiskben heter bones!!
Då blev jag också påmind om den svenska tjejen som vi träffade på Kreta och som hade begått det klassiska klavertrampet när någon hade frågat henne om vilket yrke hon hade. "I´m a cock in Sweden". Jag tror att de fick svårt att riktigt förstå vad hon arbetade med hemma i Sverige..
 
Journalgrodorna är vansinnigt underhållande - om man, som jag, har sjuk humor. "Uppjagad man som håller huvudet i vänster hand". Eller vad sägs om "Under en semestervistelse i USA som varade från mitten av februari tills för några dagar sedan då pat och hans hustru tillsammans med deras dotter och hennes man och deras barn + en syster till dottern och en mormor till dotterns man, så har det definitivt skurit sig mellan pat och dotterns man". Jag undrar om det var en skärskada de sökte för???
Då är det ju en baggis, det som står i min journal: "Ramlat från en ölback i platåskor". Dessutom är det en grov förvanskning av olycksförloppet.
 
Mina guldsmycken är fortfarande borta. Men jag har jätteroligt medan jag letar efter dem. Jag är inte ens säker på att jag har gömt dem och om jag har gjort det; hur tänkte jag då? Frågor utan svar. Men jag fortsätter min genomgång av lådan med stort E. Jag sitter där och bredvid mig finns en skylt där det står "Ingen parkering förbjuden". Jamen då så.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0