saltatochkryddat

Vilken lång, konstig och tyst natt jag har haft. För första gången har jag inte sovit ensam. Eller så kan man säga; för första gången har jag sovit ensam men inte sovit. Det har varit så tyst. Ingen bredvid mig som snarkat lite, skrikit när han håller på att svälja tungan, fast ändå mest ingen som har pratat, högt och tydligt. Så egentligen borde jag ha sovit väldigt gott men vanans makt är stor, gigantiskt stor. Jag är van vid att mannen säger saker som gör att jag tror att han är vaken men när jag ställer en följdfråga på det som han har hävt ur sig, får jag inget svar. Däremot en lång snark. Men värst är ändå dödsskriket, som jag kallar det. Jag blir nåt så in i hästväg rädd när jag väcks av detta vrål, att det tar minst en kvart innan hjärtat lugnat ner sig från rusningen upp till 230 slag i minuten. Medan mannen sover gott.

 

Hans nya arbete innebär en del jobbnätter. Jag ska lägga in en protest! I natt tvingades jag ju, till exempel, att själv räkna ut vilket det mystiska ljudet var, som skrapade utanför mitt öppna fönster. När äcklet hade stått där i en timme, utan att ändra vare sig ljud eller ställning, insåg jag, motvilligt, att det trots allt inte kunde röra sig om en fönstertittare med ett perverst behov av att bara stå där och inte kunna se in i sovrummet eftersom persiennen var neddragen. Boven i dramat visade sig så småningom vara själva persiennen som rörde sig i vinddraget. Jo, det är klart att jag har fönstret öppet. Annars hör jag ju inte när skummisarna smyger omkring huset.

 

När tidningen kom, tio över tre, var jag så trött att jag struntade i om det var tio hästar som galopperade in i lägenheten eller nån som sprängde kåken. Det fick vara vilket som, för mig kvittade det. Så farligt är det att inte sova - ensam. Nej, tacka vet jag tryggheten i ett avgrundsvrål mitt i natten. Det är ju bara nån som håller på att svälja sin egen tunga. Inget att vara rädd för.

 

Jag fick förresten, på tal om nåt helt annat, en skriftlig fråga en dag: Fyller du jämt i januari? Jag svarade: Jajamänsan, det gör jag. Varje år. Tycker det är så bökigt att byta månad och jag är ju van vid januari så . . .

 

Herremin, jag har roligt nästan jämt. Utom under mina ensamma nätter, då är det mer ojämnt.