Därför är jag så tyst . . .

Jag sätter allt mitt hopp till Jörgen! I morron klockan ett ska jag träffa honom och jag längtar så. Om inte han får mig funktionsduglig igen, då kan ingen. Jag är väldigt beroende av min högra arm och just nu är den i princip obrukbar. Den har liksom tandvärk, en förfärligt utbredd sådan, plus rörelsehinder.
 
I går missade vi en trevlig fest på grund av den. Armen. I dag missar jag att åka till stugan en formidabel höstdag, visserligen blåsig men ändå, sol, arton grader och färgexplosioner överallt. Man och bonusson har åkt dit och ska dra upp båten. Jag vet vad han säger när han kommer hem: Å så fint det var. Du skulle ha sett. Och guldglitter på älven.
JAG VET!!
Nu kanske du tycker att jag visst kunde ha åkt med till stugan och bara tittat på när de kämpar och sliter med båten. Då vill jag bara säga att blåsten och jag inte tål varann. När den är ute, är jag inne.
 
Men inget ont (jätteont) som inte har nåt gott med sig. Jag har i stället lärt mig att det är från kaskelottvalens spyor som ambra bildas och ambra är basnoten i de flesta parfymer. Det skulle jag inte ha vetat om jag inte haft ont i armen. Men nu ser jag repriser på TV på dagtid och upptäcker okända världar. Vad ska man göra? Dessutom är jag extremt högerfattad så att fatta dammsugarslangen med vänster hand, är en ogörlig sak. Och de där små handavtrycken på vår nya balkongdörr, de kan inte torkas bort med vänster hand. Förresten är de jättesöta.
 
Nu kan jag inte skriva mer heller. Men jag tänkte ändå försöka meddela varför det är så "tyst" omkring mig. Allt beror på den. Armen. Men jag hoppas och ber att Jörgen, "min" kiropraktor, ska få bort det onda. Amen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0