saltatochkryddat

Min svåger är en retsticka. Det har han alltid varit men i sommar har han varit rent hjärtlös! I flera timmar. Itusågad med utplockat hjärta, tömda lungor och uppsnittade ben. Nejdå, det är inte jag som har ledsnat på hans retstickeri och tagit till maffiametoder som hämnd, utan det är den suveräna sjukvården som finns i vårt land, som har fixat till honom så att han har blivit som ung på nytt - och nykär! I sin fru, som tur var.

 

Att göra nya kranskärl till hjärtat är piece of cake nu för tiden. Men för oss, som bara hade en orolig väntan som sällskap, var det så mycket större. Alltså, plocka ut hjärtat, tömma lungorna så att de såg ut som ballonger som "klibbat" ihop och sen få igång allt det där igen. Nog var man skeptisk. Men när han ringde till mig tre dagar efter operationen, tänkte jag att han trots allt var förändrad. Han, som inte gillar att ens svara i telefon, ringde frivilligt! Alldeles på eget initiativ. Hade de verkligen satt in rätt hjärta på honom? Men efter en stund, kom det första retsticket och jag kunde andas ut. Dessutom kunde han skratta lite lätt och fastän det var miljoners decibell från hans vanliga, högljudda, pärlande skratt, förstod jag att lungorna också var på plats och fyllda med syre. Åtminstone delvis.

 

Men är det inte fantastiskt? Att kunna reparera en människa med så dramatiska åtgärder och ändå lyckas få honom att bli som förr - fast bättre. Ja, fysiskt alltså. Är inte det något av ett under?

 

Ett kanske inte lika stort under, men dock ett under, lyckas Gun-Marie på Saxonz med. På cirka två timmar får hon mig att bli tio-femton år yngre. Utan skalpell. Hon står där, iklädd skyddskläder och munskydd och säger "Sax, syster" till sin assistent. Så börjar hon klippa. Jag är vaken under hela proceduren. Efter det kommer kommandot: "Färg, syster" och genast är biträdande frisören där med en skål. Sen blir det mer spännande men jag känner mig trygg i hennes händer, när hon ser på sin assistent och nickar: "ja, då var det dags då. Aluminiumfolie, tack". Nu är det dags för nästa operation, "färg nummer två. Koppar". Oj, oj, hur ska det här gå? Ska det svarta pressa bort det kopparfärgade eller ska hon lyckas få fram båda färgerna? "Sådärja, då var det klart", säger hon och drar av sig plasthandskarna. "Då får du läsa Se och Hör medan färgen verkar".

 

I dag hade jag toktur. I ett nummer av tidningen hade de gjort ett mittuppslag med alla kändisars skilsmässor. De mest aktuella, alltså. En komprimerad uppdatering. Tackar!

 

När jag var klar och såg mig i spegeln, såg jag ett miniunder. In kom en pantertant och ut gick en tjej! Ja, ja man blir lite omtöcknad efter en sån genomkörare så omdömet kanske inte är det allra bästa. Men jag håller fast vid tjej ända till klockan fem. Då ska jag träffa sanningssägarna, sju år och nio år. Då ska jag på efterkontroll.