saltatochkryddat

Så har de då fyllt år igen då. En blev åtta i förrgår och en annan blev lite äldre i går. Båda tillhör min innersta krets, även om det rent geografiska avståndet skiljer sig rejält.

 

Alfred fick kattlåda, kattbur, kattleksaker, klösbräda och Skellefteå AIK-kalsonger. Ingen katt dock. Men lugn, bara lugn, den kommer! Den ska bara få växa till sig en vecka innan den får flytta hem till en längtande lillhusse. Jag frågade om namnet, Zingo, ska stavas med Z eller S, då mamman till fördelsedagsbarnet plötsligt sa:

- Men Affe, du får ju själv bestämma vad katten ska heta. Den behöver inte fortsätta att heta Zingo när den flyttar hit.

Hon såg glimten i sin sons ögon en tiondels sekund för sent.

- Då ska den heta Christer Turkman!

 

En ljudlig suck, fylld av självrannsakelse, hördes: Åh, denna Sean Banan, alla föräldrars skräck . . .

Men, ärligt talat Annie, nog kunde Alfred ha föreslagit något ännu värre med tanke på hans briljanta, dock något enkelspåriga, fantasi just nu? Christer Turkman är väl inte så illa? Alls? Om man tänker efter . . .

 

I går såg jag Uppdrag granskning och blev - missmodig. Ett ord jag aldrig har blivit förr.

När det gäller själva programmet brukar jag alltid bli upprörd åt det ena eller andra hållet. Ibland känns det rättfärdigat, ibland riktas min ilska mot själva TV-produktionen. I går blev jag, som sagt, missmodig. När det handlar om organisationer och föreningar som har våld och slagsmål överst på sin agenda men som utger sig för att vara fotbollsfans, som infiltrerar, som har kopplingar till grovt kriminella, som skrämmer bort vanligt folk och hängivna supportrar från arenorna, då kan jag inte bli annat än missmodig. Vilket är deras egentliga syfte? Och vilka vet - men blundar och håller för öronen?

 

Jag minns när min son spelade fotboll i Medle SK:s pojklag och de skulle möta ett annat lag från kommunen. Då hörde jag det andra lagets tränare säga till sina spelare: Nu gäller det att vi utnyttjar medvinden i första halvlek så att vi har ett komfortabelt övertag inför andra.

 

Då blev jag inte missmodig. Bara full i skratt. De små, som skulle utnyttja medvinden, hade nog inte en susning om vad ett "komfortabelt övertag" innebar. Det märktes tydligt - för vi vann! Trots motvinden. Men med en tränare som sa "in och spela och ha kul".

 

Förresten, på tal om ingenting. Den planerade resan till Umeå på lördag är inställd på grund av dåligt väder.

Shit! Nu tvingas jag vara hemma och se första SM-finalmatchen mellan SAIK och Luleå. Missmodig är inte ordet.