saltatochkryddat

Ibland dyker gamla vänner upp. Bara så där. Det behöver inte alltid vara i form av fysiska personer, utan, som nu, i form av ord. Ett bortglömt ord som kommer och hälsar på, utan förvarning.

 

Det började med att jag tänkte på att jag har en motionscykel och att min dotter har ett "gå-band", som jag envisas med att kalla apparaten. "Det blir ju tråkigt med ett och samma hela tiden", tänkte jag - och sen kom det: "Vi kanske skulle lånbyta".

 

Återseendets glädje var stor. Som jag har lånbytt i mina dagar. Eller byttlånat, det berodde på sammanhanget. Kom man hem från skolan med en blå halsduk i stället för den gula, frågade genast min uppmärksamma mor:

- Men vad har du nu för halsduk?

Svaret kunde bli:

- Maggan och jag har byttlånat.

Och processen som inledde det hela, uttalades: Ska vi lånbyta halsduk ett tag?

 

Välkommen tillbaka, ordet!

 

Något annat som har gjort att solen har lyst från en grå och regntung himmel, är ett skratt. Behöver jag säga mer än Nassim al Fakir? Att höra honom skratta är som att få en snabbverkande vitaminkick. Ett lyckopiller. Det är helt omöjligt att värja sig emot - om man nu skulle få för sig att vilja något så befängt.

 

Jag såg en gång för länge sen, ett TV-program om människor med udda skratt. Men höll jag inte på att skratta mig fullständigt ihjäl!

Att höra Fakirens skratt, är inte att själv börja skratta åt något exceptionellt, det är att fyllas med glädje ända in i själen. Hans skratt kommer inifrån, upp genom kroppen och ut genom både mun och ögon. Helt fantastiskt!

 

En tredje anledning till lycka i helgen var att titta till stugan. För två veckor sedan plumsade vi i snön, suckade och såg en vit sommar framför oss. I går fanns det en, säger en, snödriva kvar och det är den som alltid ligger kvar till sist, nämligen den som består av all snö som funnits på taket och som rasat ner i samlad tropp. Va? Det är obegripligt. Lika obegripligt som i fjol. Och i förfjol. Och året dessförinnan. Varje år.

 

Som vanligt återkommer också en hel massa renlort på tomten. Och avbitna grenar på det stackars äppelträdet. Men vad gör det så länge vi inte har mördarsniglar eller vildsvin. Jag vill inte alls byta med syrrorna söderut. Inte ens lånbyta.