saltatochkryddat

 

Glad advent på dig! Själv brukar jag njuta kolossalt av den tiden, mycket mer än av julen.

Advent för mig är, naturligtvis, levande ljus, artificiella ljus, ja, massor av ljus på bord, i fönster, hängande, stående, små och stora. Lägg sedan till saffransbullar med mandelmassa, pepparkakor och glögg med russin och mandlar och bilden är komplett!

 

Men vad har jag gått och hittat på i år då? Så där lagom före advent? 5:2! Joodå. Hur tänkte jag där? Men nu har jag ju "varit duktig" i flera veckor så jag kan rimligtvis inte avbryta och sabba det hela. I stället är det mitt humör som får ta stryk.

 

De dagar jag vaknar och vet att " i dag, kära du, är det en tvåa. I dag får du inget av det du längtar efter", de dagarna möter jag med neddragna ögonbryn och svart själ. Visserligen planerar jag själv vilka dagar som får bli hatadagar men det gör inte suget efter advents läckerheter mindre. Dock kompenseras det lite grann av att mina "femdagar" är rena glädjeruset. Jag öppnar ögonen på morgonen och känner redan smaken av pepparkakor på tungan, även om jag inte tillåter mig att äta någon förrän på eftermiddagen men jag får - JAG FÅR!!!

 

Av julmaten är det skinkan, krustaderna med svampstuvning och Jansson som tilltalar mig mest och något frosseri blir det inte. Numera blir jag ju aldrig bjuden på julbord heller, vilket är jättedeppigt men bra. Ledsamt för att jag inte är en del i arbetslivet och den gemenskapen. Bra för att jag inte uppskattar ett dignande julbord till fullo. Jag tycker rent av att det är lite äckligt med så mycket mat när det finns de som . . . ja, du vet.

 

I morron stod det en stor 2:a i almanackan men den har jag mördat! Nej, inte datumet, utan plågoriset. I stället överraskade jag mig med att, helt oväntat, förlägga den till i dag. I morse visste jag ingenting, så jag var glad. Men så kände jag att det inte skulle bli någon må-bra-dag i dag, det är visst ett oväder på g och sådana brukar infinna sig i min kropp redan innan. Alltså var det lika bra att lida dubbelt i dag, ett klokt beslut då jag inte ens var sur på morgonen, ovetande som jag var.

 

Men stjärnorna, stakarna, glittret och vår "nya" taklampa njuter jag av. Tänk, att jag var så fiffig. Jag är mycket nöjd med mig. Och i morgon väger jag säkert 0,3 gram mindre. Det gäller att komma ihåg sånt när hungern och humöret når sina topp- respektive bottennoteringar.