saltatochkryddat

Grattis på 95-årsdagen, pappa! Herremin så gammal du håller på vara. Hur är det, firar ni födelsedagar där du är, eller? Har ni samma tideräkning som vi eller har tidens betydelse spelat ut sin roll?

 

I dag är det sexton år sedan vi firade din födelsedag för sista gången. Sexton år! Under den tiden hinner ett barn födas och gå ut nian. Men under de åren kan tiden också stå stilla.

 

Jag ser dig som i går, sittande vid köksbordet med benen ihopsnurrade i nån sorts spiral. Dina alltså. Minen du har av obryddhet slåss en hopplös kamp mot förväntan som speglas i dina ögon. Vi som känner dig vet. Nu är det nåt på gång. Antingen kommer det en klurig ordvits eller så har Alf Svensson gjort bort sig igen, till din stora förnöjsamhet. Men någon present vill du inte veta av trots att det är det första du frågar efter när vi kommer. "Var har ni presenten då? Jag vet nog vad det är jag". Och visst tusan visste du. Intuition? Slutledningsförmåga? Logik? Vad använde du dig av, till och med den gången då vi slagit in en bok i en stor låda. Du kastade en blick på den tjusigt inslagna presenten och sa: "Den där har jag läst". Gubbrackare.

 

När jag fyllde sexton öppnade den vuxna världen sig. Äntligen! Killar, dans, smink, pop, gymnasiet, skolk (men bara lite). Då hade jag passerat spädbarnsstadiet, småbarnsstadiet, lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet.

Inte dåligt.

 

Vad har jag passerat för stadier nu under de senaste sexton åren då? ........... Ja, jag hade en släng av ett singelstadium under tre år men det har ju passerat. Några andra stadier har jag väl inte direkt gått igenom och förbi. Så visst kan sexton år vara en omvälvande period men det kan också vara en nöjd liten droppe som sakta flyter med livets flod.

 

Jag kan se dig. Jag kan höra din röst och jag kan definitivt höra ditt skratt. Som tidigt i morse till exempel, när jag halvt i sömn och utan att tända någon lampa, gick in i badrummet. Glömsk av naturen blev jag tokrädd när jag såg mig i spegeln och trodde att jag hade en stor, svart spindel på min axel! Jag hann ta ett krumsprång innan jag kom ihåg att jag hade varit hos kiropraktorn och fått min axel tejpad med svart tejp. Det gillade du, jag hörde nog skrattet. Men du, nästa gång låser jag dörren om mig. Nån egentid måste jag väl ändå få ha. Även om det är din dag i dag.