Ja, jag vet - det är knäppt

Klockan är 22:55.
 
Rundan inleds.
Jag: Tant Röd?
Jag: Parkerat snett. Sover.
Jag: Bosse Konsum?
Jag: I badrummet.
Jag: O´Sullivans?
Jag: Timern funkar. Släckt.
 
Jag: Blåbilen?
Jag: Inkörd.
Jag: Tefolket?
Jag: Hämtar barn från träning.
Jag: Byggare Bob?
Jag: Lagt sig.
 
Det är svårt att lägga av med invanda rutiner. Någon gång per år är jag ensam en natt eller två. När jag då går runt och släcker alla smålampor, nja, en får faktiskt lysa hela natten, då gör jag checklistan ändå. Visserligen inbillar jag mig att Sängman lyssnar och uppskattar allt han får veta men någon direkt respons får jag inte.
 
Sängman kom in i mitt liv när mina vänner Rut-Åsa och Rut-Annika tyckte att jag hade bott ensam tillräckligt länge. Han är en lång och smal trasdocka med snickarbyxor och keps och tog genast plats på min säng. Vanligtvis får han ligga på en pall nattetid men någon gång per år, händer det att han får ligga bredvid mig en natt eller två.
 
Alla barnbarn kallar honom Sängman, hur naturligt som helst. Ingen har ifrågasatt varför han heter så. Då blir jag lite rörd. Jag har planterat ett namn hos dem som de använder sig av. Ett ord har också gått vidare till nästa och därnästa generation: pirrvatten. Att fråga ett barn om det vill ha mineralvatten är ju bara dumt när det själva ser att det pirrar små bubblor i glaset, följaktligen pirrvatten. Det är jag också stolt över.
 
Nu har jag bara en check kvar.
Jag: Lilla huset på prärien?
Jag: Jepp. Det står kvar.
 
Dåså. G´natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0