Så kan man också bli bjuden på kaffe . . .

I går blev jag bjuden på kaffe utan att jag visste om det!
 
Gideon, nio år, var hemma från skolan med nysningar som fick gardinerna att fladdra. Mamma jobbade och pappa skulle till läkaren på förmiddagen. Jag skulle också till en läkarmottagning för provtagning på morgonen men lovade att jag skulle åka till barnbarnet efter det. Det rädda, ensamma, gråtande, sjuka barnbarnet . . .
 
"Jaså, är det du", sa han när jag öppnade dörren och han samtidigt lyfte blicken från sin I-pad en tiondels sekund. Han satt bekvämt tillbakalutad i soffan med TV-n igång som visade nåt robotaktigt drama i tecknad version och, som sagt, med "paddan" i knät. Han såg inte direkt övergiven ut. Ej heller ledsen.
 
Eftersom han är tämligen svårkommunicerad när han lever sig in i något spännande, valde jag att bara helt sonika lägga mig i soffan och njuta av anblicken av ett barnbarn som är mitt! Men då jag också hade stigit upp kvart över sex i går morse, gick den njutningen obemärkt över till en nästan lika njutbar sömn. En pålitlig barnvakt må jag säga.
 
När jag vaknade, efter säkert en timme, satt Gidde fortfarande som fastklistrad och följde både TV-programmet och sitt pågående spel. "Oj då", sa jag, "jag somnade visst". Det uppmärksammade han, unikt nog, och sa "jo, mormor, det hördes" med efterföljande ljudillustrationer. Så log han och sen hade min sekund i rampljuset dragit förbi.
 
Jag har faktiskt både tillåtelse och frihet att fixa och dona i deras kök så jag insåg att en kopp kaffe nog skulle sitta präktigt bra. För att känna att jag även pysslade om den sjuke, gjorde jag glöhöpper (på svenska: glödhoppor). Dessa små, runda, stekta, av sockerkakssmet gjorda godsakerna fick faktiskt Gidde att lämna soffan och komma - tomhänt! - till köket.
Långt innan mitt kaffe hade puttrat klart, hade han slukat tio-tolv glöhöppor och vispat ut ett glas saft över bordet. Vi skrattade åt eländet men innan jag hade torkat upp all vätska, var han försvunnen igen. Där satt jag med min kaffekopp och två kvarvarande glöhöppor.
 
När pappan kom hem berättade han att Gideon tidigare, när han fick veta att mormor skulle komma och vara med honom på förmiddagen, hade sagt: "Då ska jag bjuda henne på kaffe".
 
Pappan, som har en ganska kraftig röst när han vill, sa sin sons namn tre gånger innan han fick kontakt, för nu hände det saker både i TV-n och i spelet, frågade då "Hur är det, har du bjudit mormor på kaffe?"
"Jepp", svarade nioåringen. Helt sanningsenligt. I hans värld.
 
Det är det godaste kaffe jag nånsin har blivit bjuden på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0