saltatochkryddat

Så inföll den då. Kramens dag. Och precis på den dagen passade jag på att byta siffra.

Normalt tycker jag illa om att byta siffra, försöker glömma och förtränga. I år gjorde jag verkligen tvärt om. Basunerade ut att jag önskade mig en husbil, en miljon och en åkgräsklippare. Men allra, allra helst en kram.

 

Jag fick tre husbilar och etthundratjugo kramar!

 

Hoppet om miljonen och åkgräsklipparen finns kvar i form av Trissvinst. Men den bästa gåvan är ändå att få bli äldre och att få dela det med så många, underbara människor.

 

Min "kökspersonal" kom före alla andra, knöt på sig förkläden och tog kommandot över köksregionen. Inte hade jag varken bett eller frågat, de bara tog ledigt från sina jobb för att diska. Sa dom. Men de gjorde en massa annat också. En film, bland annat, som fördärvade min omsorgsfullt lagda ögonmakeup. Rut-Åsa och Rut-Annika, från vilken planet kommer ni egentligen?

 

Från klockan elva strömmade folk in och ut, kramades, sjöng och överväldigade mig hela tiden. H-e-l-a tiden. Men vid 14-snåret kom hedersgästerna. Harriet och hennes toyboy Rune. Hon fyller 87 i mars medan han är 86 ända till september. När de kommer, kommer skratt, bus och värme. Jag blir så fantastiskt glad över att få räknas in i deras "familj" men å andra sidan, en mer eller mindre vad spelar det för roll när man har fem barn, fjorton barnbarn och snart sjutton barnbarnsbarn. Ändå får de mig att känna mig speciell.

 

Runes enda handikapp är att han hör lite dåligt. "Speciellt ordet diska", säger han. Den ende i världshistorien som har diskbråck i örat. Antar vi. Att man sen kan höra fel mellan sexti och sexi vid skålande, det är absolut förlåtligt. För att inte säga härligt.

 

Mitt hem fylldes med vänner, blommor, vackra saker och flaskor, med sång, böcker och skriftliga löften om kommande roligheter. Min egen familj var där. Så älskad. Så min. Men jag måste nog erkänna, att den klurigaste och mest udda presenten kom dagen efter. En flaska med ett presentkort inuti! Jaha, och hur får man ut det då? Jo, med en händig man och hans verktygslåda, kunde papperet lirkas ut efter en lång, svettig stund. Och vad stod då på detsamma? Jo: "Detta presentkort gäller för ett vedlass att hämtas under 2013". Helt perfekt! Nu längtar jag till stugan, till öppna spisen och knastret från elden. Sommaren är räddad!

 

När klockan visade 22.00, var lägenheten tom på folk men full med känslor som däckade mig fullständigt. Jag kände att jag behövde ett avsnitt med "Hyacint" för att komma ner på jorden. Sen somnade jag. Precis strax innan mitt huvud nådde kudden.

Och hela natten drömde jag att jag tjuvkopplade bilar. Sån är jag. Ingen skillnad alls fastän jag har bytt siffra.