Vad har hänt med texterna?

Pratade med min barndomsbästis Ywe i går. Eftersom vi har ett förflutet inom musikbranschen, föll det sig naturligt att vi diskuterade dagens musik. Vi kom fram till att texterna, som var så viktiga förr, är utan betydelse i dag. För oss alltså. Vi går igång på musiken. Slingorna.
 
Annat var det förr. När vi var i 13-årsåldern och komponerade hit efter hit. Eller, ja, en hit. Den hette "Hello summerboy" och den sitter som fastgjuten hos oss båda än i dag. Både text och musik. Trots att den inte spelats så ofta på radio.
 
Egentligen har den inte spelats alls. Inte ens spelats in. Men vi promotade den hårt. Den sommaren som låten kom till, åkte vi Sverige runt på campingsemester med mina föräldrar. Vart vi än kom, var vi än slog upp vårt tält, passade vi på att sätta upp reklamlappar med "The Fairplayers med megahiten Hello Summerboy", företrädesvis på utedassen. Ingen bild, inga telefonnummer, bara en bit randat papper (mammas resedagbok blev tunn det året) men vi var nöjda. Kände oss som kändisar.
 
Vi hade ett djup i texten, som inte finns i dag. Inte vad vi kan uppfatta i alla fall. Vad sägs om "Hello summerboy, my darlingtoy, do you miss me, the time when you kissed me" .... Imponerande va?
 
Ywe berättade att hon har två absoluta humörhöjare i dag, som hon älskar att lyssna på och gnola på. Hennes dotter påpekade snällt att den text som Ywe sjöng, faktiskt hyllade knarket rätt öppet. Ojdå.
 
För några år sedan, hade jag också en topptoppfavorit. Jag spelade den högt och sjöng med allt vad jag orkade. Tills min dotter råkade komma och ertappa mig.
- Mamma! En dam i din ålder ska inte gilla den där, än mindre sjunga den, sa hon bestämt men med skrattet lurande i ögonen.
- Vad då, varför det "I´m gonna give you a lick with my racertongue", sjöng jag och insåg precis då, i det ögonblicket, varför jag inte skulle det.
Jag tror att jag rodnade.
 
Numera sjunger jag mina favvolåtar med Lundellstuk, det vill säga jag mumlar fram obegripliga ord i takt med musiken. Det funkar.
 
En del texter fastnar dock fortfarande. Av längtan till dig. You´ll never walk alone. Sådana som betyder nåt. För mig.
 
Men min dotters och mågs bröllopslåt, den kör jag "badibidibidibidabidididbba I´m yours dadiddidabidibbi .....". Visst är den bra?
 
En av tidernas allra bästa låtar, är numera utan både titel och text i min värld men fruktansvärt bra är den. Cocain.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0