saltatochkryddat

Frankrikes budgetminister har avgått efter det att hans hemliga konto i Schweitz har avslöjats. Han var ansvarig minister för att bekämpa skatteflykt . . .

 

Sveriges migrationsminister har fått reprimand av sin chef efter att ha uttryckt sig mycket olämpligt och, enligt sitt eget ungdomsförbund, rasistiskt. . . .

 

Det verkar som att bocken har fullt sjå att arbeta som trädgårdsmästare.

 

Jag vet inte ens om jag är förvånad. Det håller på att bli mer regel än undantag med avslöjanden av den här sorten. Löns det bli upprörd längre? Vem bryr sig?

 

Vem det nu än är som har skapat oss, människan, till sin avbild, måste ju gråta floder och vilja trycka på deleteknappen för att få en chans att börja om från början. Det måste ju kännas som att avbilden inte var helt genomtänkt vid skapelsen. Det finns sprickor. Det finns öppna ingångar för äcklig smitta att ta sig in och destruera. Det finns något, som förmodligen utvecklats allt eftersom under generationer och som heter egoism.

 

Jag blir så less. Var finns det genuina, det äkta? Var finns den som står för sitt ord, som menar vad den säger? Är det makten som förvandlar eller är det en viss typ av människor som söker sig till makten? Skulle jag själv drabbas av hybris och girighet om jag blev makthavare? Är det för att jag kan, som jag gör?

 

Jag vet inte. Men jag vet att jag fortfarande får ett hugg i samvetet när jag tänker på de rostfria degbunkarna. Nu är det väl cirka trettiofem år sedan jag köpte en degbunke på Tempo (som Åhléns hette då) och när jag första gången efter inköpet gjort en bulldeg och skulle hälla upp den på bakbordet så följde bunken med. Trots att jag fortfarande höll i den! Den var två! Men bara den ena var betald. De satt så tajt ihop att varken jag eller kassörskan märkte det. Vi handlade i god tro, båda två. Men mitt samvete fick spader. Trots det gick jag inte tillbaka med den oanvända bunken. Jag gav bort den. Till någon som behövde. Det kallas att döva sitt samvete.

 

Nu, efter påvevalet, letar alla mediafolk och motståndare med självaktning efter den nye påvens ryggsäck. Den där som har ett intressant och smaskigt innehåll, för det måste väl finnas? Det kan väl ändå inte vara så att det är en riktig trädgårdsmästare som är satt till att sköta trädgården? En osannolik och bisarr tanke.