saltatochkryddat

I går var en dag när jag önskade att jag hade haft boxarhandskar, slagpåse och två friska armar. Jag var verkligen i behov av att avreagera mig på döda ting!

 

Det började med ett telefonsamtal. Ja, samtal och samtal vet jag förresten inte om det kan kallas. Han sa inte ens vad han hette och varför han ringde, till att börja med. Däremot pratade han hockey och sa att han höll på Djurgården, trots att han var norrlänning. Djurgården behövs i elitserien, tyckte han, och redan där började det skära sig.

Eftersom jag har sagt upp ett speciellt avtal, kände sig den här mannen manad att ringa och tala om för mig hur huvudlöst jag agerade. I cirka tjugo minuter ömsom skrek, hotade och dumförklarade han, vad än jag sa. Därför slutade jag säga något. Tills måttet var mer än rågat. Då hojtade jag: Andas!!

 

Helt överraskande gjorde han som jag sa och då passade jag på att tala om för honom att jag inte hade lust att höra på hans utskällning längre. Däremot ville jag ha hans telefonnummer och namn. Förmodligen blev han överrumplad för jag fick hans mobilnummer och förnamn - hans privata nummer, det har jag minsann kollat.

 

Sedan avslutade jag "samtalet" medan han talade om för mig att jag skulle ha en trevlig dag och ett lycka till i mitt framtida elände . . .

 

Som tur var kom min dotter, som hade beställt fönsterbord, så att jag fick ösa en massa ilska och frustration tvärsöver köksbordet. Det lättade något men tyvärr hade en blixtrande huvudvärk redan infunnit sig och jag som hade planerat för en mysig strosardag på stan! I stället for jag omkring som en sockerhög iller och kunde inte koncentrera mig på något - så det fick bli toapapper. Gissa kopplingen?

 

Det där var dock bara början. När det hade gått 28 sekunder av matchen mellan OSS och Brynäs, fick VÅRAN Bellemare en tackling mot huvudet och stöp! Åh nej, inte igen! Men jodå, han fick ledas ut och blir borta okänd tid. Jag kunde inte koncentrera mig på spelet efter det. Tur ändå att VI kunde ta oss samman och vinna matchen.

 

Jag har en massa frustration kvar i kroppen. Vad ska jag göra med den? En snabb promenad hjälpte inte.För under den tänkte jag "och Boork tyckte att det skulle räcka med två matchers avstängning för Brynäsaren" och sparkade till en snöklump som låg lämpligt längs min färdväg. Det kunde ha hjälpt en del - om den inte hade bestått av kompakt is och suttit som fastgjuten i gatan. Nu är jag farlig . . .