Gnäll, skäll och helkväll

Rekord! Plus 17,4 grader, sol och varma vindar! Och gatlamporna är tända.
 
Ja, ja, jag vet att det kan bero på underhållsarbeten att det lyser från varenda gatlykta här på våran gata i staaan. Till förtret för hitresta sockenbor, vars vägar är becksvarta hela vintern av besparingsskäl. Men å andra sidan misstänker jag att Skellefteå Kraft kan ha alldeles för mycket el i sina lager så att de måste pysa ut den någonstans för att inte behöva sänka priset. Vaddå inte så det går till? Men hur ska jag veta det, jag är ju bara en konsument som hör att vattenmagasinen är överfyllda men att kraftbolagen ändå tvingas höja sina elpriser varje år. Och att de fasta priserna för fritidshus måste vara mycket högre än för stationära bostäder, trots att bolagen aldrig behöver rycka ut och ens läsa av mätarställningar nu för tiden. Allt fjärrhanteras. Fjärrmanövreras. Fjärrstyrs. Fjärran från hur det var när jag var liten och bodde bredvid ett kraftverk.
 
Då hade min far stolpskor och klättrade upp i skyn för att fixa nåt fel. Då var han tvungen att gå ut mitt i värsta åskvädret för att larmet började bröla från kraftstationen. Då ingick det i arbetet att gå in i en liten kur på dammen, bredvid dammluckorna där vattnet forsade fram med fruktansvärd styrka och fart, och sköta nån manick.  Att den lilla kuren sedan, en gång, minuterna efter det att far hade lämnat den, rasade ner i den rytande forsen, höjde inte elpriset. Eller var det lönen?? . . .
 
Det är inte mycket jag förstår när det gäller nationalekonomi. Absolut inte när det gäller sambandet mellan fördyringar för konsumenter och neddragningar av service. Hur jag än grubblar, är jag lost.
 
Nu ska jag i alla fall fortsätta med tacksägelsemiddagen och jag är oerhört tacksam över att ha en fungerande spis, ugn och diskmaskin.
Åsa sms-ade och frågade om de skulle ta med sig pizza. Nej, svarade jag, det blir fil. Men jag glömde é.
 
I morron ska jag kanske berätta vad jag har bjudit på i kväll. Det beror på utfallet. Men så mycket kan jag säga att det börjar med en välkomstdrink och inbakade oliver. Och slutar några timmar senare med gasmage. Det gör det alltid när vi träffas. Men det kanske jag inte behöver berätta om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0