saltatochkryddat

 

Alla har någonting. Till och med grannen. Hans häck går inte av för hackor.

 

När höstsolens strålar fastnar på grannens häck och bildar ett guldgult sken, då är det bara så vackert. För visst förstod du att det var en trädgårdshäck jag åsyftade? Den andra häcken, som grannen har, vill jag inte kommentera.

Många gör faktiskt det, kommenterar häckar. Men då är det  bakdelen på en person, som bedöms. En del kan inte ens tänka sig att bli intresserad av en med "fel" häck. Sån är inte jag. Det finns annat som är betydligt mer intressant. Men så såg jag en häck på stan en dag för nåt år sedan och den var något utöver det vanliga. Min syster, lika balanserad och opåverkbar som jag, såg samma syn exakt samma sekund.

- Men åååh ..., sa vi båda. Sen sa vi inget mer på en stund.

 

Jag lovar, det är enda gången jag har reagerat på det sättet. Annars brukar jag mest titta på häckar som växer. De blir oftast finast på hösten. Då sprider de färgglädje i gult, orange och rött till den dag då de står där kala och tragiskt spretiga. Den dagen närmar sig. Även för grannen(s).

 

I dag har jag varit och hälsat på en vän som jag aldrig trodde jag skulle få höra skratta igen. Hon har varit nedslagen och uträknad flera gånger men rest sig, mot alla odds. I dag skrattade hon gott för första gången på väldigt länge. Vilket härligt ljud! Så ville hon också att jag skulle se om jag hittade någon snygg, färggrann scarf som matchade hennes nya, blå glasögon. Va? För ett par månader sedan skulle den önskan ha varit en främmande fågel.

Jag trodde att hennes höst hade kommit. Men nu tror jag på en ny blomning, precis som för grannens häck.

 

Okej, jag förstår att du vill veta vems läckra bak syrran och jag stönade över men några hemligheter måste vi få ha. Jag kan bara säga så mycket att han klädde betydligt bättre i jeans än den klädsel man var van att se honom i. Eller klädsel, förresten, utrustning är nog mer rätt. Utsikten att få se honom på torget här nuförtiden, är mycket dålig för att inte säga obefintlig. Bara minnet finns kvar. Det är liksom baksidan av det hela.