saltatochkryddat

Mina vinterskor börjar ha gjort sitt.

Det är den tionde september och jag börjar gruva mig. Fastän det var tjugo grader varmt i går.

 

Det är det här med övergångsfasen. När jag ska inse att sandaler är för kalla att ha på sig och vinterkängorna alldeles för varma. När en kortärmad nånting måste kompletteras med - ja, vad? Inte en jacka. Inte en kofta. Det får bli ponchon igen, den som släpper armarna fria till att känna den svala luften. Sen kommer halsduken. Hur varm jag än är i övrigt, är nacken alltid iskall. Det är inte bra. Alltså halsduk med tillhörande kvävningskänslor.

 

Men visst är det enkelt med sommar? Då slänger de flesta sina komplex överbord och klär sig efter temperaturen. En del kvinnor cyklar omkring i bikini. Helt ok, tycks det. Men, o hemska saker, om någon skulle få för sig att cykla omkring i trosor och behå. Då kontaktas sedlighetspolisen. Hur kan färg och kvalitet göra så stor skillnad?

 

Många män föredrar att visa upp sin överkropp i naturligt skick. Hudfärgad med hår, bröstvårtor och allt därtill. Och jag säger: Gör gärna det på stranden eller hemma på tomten, men sätt på dig ett linne åtminstone när du ska vistas bland okända. Hur kan en årstid få folk att vilja visa upp sin bara kropp för allmänheten? Ingen skulle väl drömma om att gå på Ikea i flera timmar med bar överkropp på vintern, trots att det kan bli svettigt värre?

 

Det är bara hemma på stugtomten som jag släpper loss. Om grannarna närmast oss är borta. Men jag placerar ut räddningsplankor på strategiska ställen. En tunika här. En kjol där. Eller ett tygsjok som täcker både här och där. Om utifall att någon objuden, oväntad skulle komma.

Jag har nämligen börjat förstå varför alla spekulanter på de två stugor som är till salu i området, har börjat vända hos grannarna. Trots att vi, som sista stuga, har en stor vändplan i slutet av den allmänna vägen, strax innan vår egen tomt tar vid. . .

 

Men tänk att, som nu, trä in fötterna i ett par öppna skor, ta upp bil- och lägenhetsnycklarna, låsa dörren och gå ut till bilen och köra iväg. Bara så där! I trekvartsbyxor och en blus med trekvartsärm.

 

Om någon vecka kan samma spontana handling innebära att: byta från svala innekläder till lämpliga utedito (vilket kan resultera i tolv-tretton olika varianter), dra på sockar för att inte få skavsår i kängorna, låsa dörren, gå ut och finna att bilen står i Kusmark för vinterförvaring och att jag har glömt att stiga upp kvart över sex för att skjutsa mannen till jobbet så att jag ska kunna nyttja vår gemensamma bil.

 

Spontanitetens och lätthetens årstid är snart över och planeringens tar vid!

Huvva.