Det närmar sig

 
Solen sjunker mer och mer. Löven börjar ändra färg. Fåglar samlas.
Vad är det som händer?
 
Från att, för några dagar sedan, ha tänkt och sagt: Jag flyttar aldrig härifrån! Och med "här" menat stugan, så känns det nu helt ok att förbereda sig för att bege sig till vintervistet i stan. Inte för att jag längtar precis men det gör säkert inte björkarna heller. Nog tycker de att det är skönt med grönt och tänker sig fortsätta med den färgen hur länge som helst. Men så börjar något hända. Ett gulnande och orangeande kommer smygande. Och plötsligt! Vackrare än någonsin står de där och skiftar i guld, koppar och brons i den låga solens sken. Luften omkring dem är klar, hög och syremättad. Och någonstans ibland dem står jag. Och njuter med alla sinnen.
 
Maj månad var bra. Juni var skitkall. Juli var semester och tropiska nätter. Augusti fortsatte i julis anda men rätt som det var, ändrade den sig och blev till en oberäknelig sak. Åska, slagregn, stormbyar, you name it. Vi vaknade upp ur vår behagliga, dåsiga tillvaro och insåg att den var över för den här gången. Sommaren.
 
I dag börjar skolorna om här. "Och stressen", säger Affe. Som börjar trean.
Nästa helg har vi surströmmingsfest i stugbyn. Och torsdag-söndag, samma vecka, är det den årliga Matfesten i stan. Så smygstartar hockeyn också, med Champions Leaguematcher. Det kommer en hel del intressanta boksläpp också. Och på tal om det så har jag ju mitt eget att tänka på också, det är dags för det nu. Att tänka, alltså.
 
Har du sett så mycket rönnbär det är i år? Fy sjutton! I fjol fanns det inga. Och nästan ingen snö föll på hela vintern. Det är en sida av myntet. Eller ordstävet, kanske passar bättre i det här sammanhanget. Å ena sidan: Mycket rönnbär, mycket snö. Lite rönnbär lite snö. Å andra sidan: Rönnarna bär inte två bördor samma år.
Vem har rätt?
 
Sidensvansarna bör vara glada i alla fall. De kommer att få äta sig rejält mätta och bli ordentligt på lyset i år. Och inte behöver de tänka på skottning och kalla, översnöade bilar heller.
 
Men än är vi inte där. Vi har bara tjuvstartat hösten. Lite, lite grann.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0