Sotji!! Sotji!! Prosit!

Har du också varit drabbad? I två veckor har jag mer eller mindre varit soffliggande. Av det får man ont i kroppen.
Av att applådera livligt får man ont i armarna. Av att skrika, tjoa och heja får man sköra stämband och blir hes.
 
Man skulle faktiskt kunna säga att jag har haft en sorts influensa.
 
Nu är det över. Inga TV-sändningar som jag "måste" se börjar klockan sex på morgonen. Inga planeringar behöver göras så att eventuella sidoengagemang får plats. Helt plötsligt är jag fri som en fågel. Fasan vad tråkigt. (F´låt!)
 
Tråkig var också avslutningen på de olympiska spelen och då förstår du att jag inte pratar om ceremonin, utan efterspelet till den påstådda och förnekade dopningen. Nu har guldglansen falnat, silver räknas inte och brons - vad är det? Alla våra svenska deltagare som har gjort sådana fantastiska insatser, kommer i skymundan och fokus läggs på en allergitabletts vara eller icke vara. Dopning.
 
Jag vägrar att  vara något innan alla korten är lagda på bordet. Det finns så många andra som är. Och som högljutt talar om att de är. Och vad Tre Kronor är. Dåliga förlorare, har jag läst. Är Tre Kronor verkligen förlorare? Vann de inte silver i OS?
 
Faktiskt så har jag personlig erfarenhet av hur svårt det kan vara att hitta gränsvärden som är tillåtna. Jag har på senaste tiden varit lite för söt, vilket avslöjades hos doktorn. Inte helt godkända värden men nästan. Jaha, och vad gör man då, frågade jag.
- Undvik allt synligt socker, var det bestämda rådet jag fick.
 
Det var ju lätt som en plätt, tyckte jag. Till i lördags. Då kände jag av en akut brist på choklad och det brukar vara allvarligt om jag inte gör något åt det. Som tur var fanns det en mörk chokladkaka med Seasalt i skafferiet. Jag vände och vred på kakan, upp och ner, under stark lampa och lupp men ingenstans kunde jag upptäcka något synligt socker. Men dåså! Jag åt och jag njöt! Så himmelskt gott.
 
Inte gjorde väl jag något fel där? Jag såg ju bara till att ge min kropp och själ vad de behövde för att må bra.
 
Luddiga förmaningar och regler ger utrymme för egna tolkningar. Och inte vet jag vilken allergi Niclas Bäckström har och om hans medicin skulle ha gjort honom till en fantom på hockeyrinken men ett vet jag och det är att mörk choklad med Seasalt - den är prestationshöjande den! Trots avsaknaden av synligt socker. Så - vem ska man tro på, tro på, tro på ....?
 
På tal om det så har jag mejlat till Stefan Löfvén och Fredrik Reinfeldt. Jodå, det är säkert. Jag vill nämligen veta vem de anser att jag ska lägga min röst på i valet. Vi får väl se om jag får svar. Och om det i så fall finns med någon motivering till varför jag ska rösta på den ene eller den andre.
 
Det är precis som när Bamse får sin farmors dunderhonung; jag blir stor, stark och modig av mörk choklad. Kan Bamse och jag vara dopade?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0