Visst kan man vara sunt galen. Eller?

 
Eller hur?
Så mitt liv borde alltså vara en fantastisk resa. Men kanske är jag aningen för lite sunt galen och ibland har jag ett alldeles för bra minne! Jag kan hemfalla åt tankens idisslande när jag är på det humöret.
 
Till slut brukar jag ändå komma fram till slutsatsen att OM jag inte gjort si eller så eller OM det inte blivit på det sättet, alternativt OM jag hade lyssnat/inte lyssnat så skulle det . . . Ja, vad då? Jo, då hade jag inte haft det liv som jag lever, och trivs fantastiskt bra med, just nu!
 
Inte är det kul att inte kunna jobba och tjäna pengar. Inte är det skönt att ständigt ha ont någonstans. Inte är det roligt att stå utanför den gemenskap som ett arbete - oftast - innebär.
 
Men.
 
Tack vare att jag är hemma på dagarna, kunde jag i går få spontant lunchbesök av mina båda barn. Samtidigt! Och jag kunde bjuda dem på hemlagad köttsoppa som stått och puttrat på spisen hela förmiddagen. Det kallar jag att må gott i själen.
 
Tack vare att jag har före detta arbetskompisar som låter mig förstå att jag finns i deras tankar och tack vare att jag är så fenomenalt duktig på att handarbeta så har jag en pratglad junta att träffa en gång i månaden.
 
Tack vare att jag ansåg mig själv vara värdelös om jag inte ställde upp på alla måsten och krav, tog kroppen stryk och tvingade mig att förstå att för att kunna vara betydelsefull för andra, måste jag, först och främst, vara viktigast själv.
 
Tack vare min sjukdom, kan jag vara ledig samma dagar som min man och vi kan ha en kvalitetstisdag som kompensation för en åtskild helg, till exempel.
 
Jag skulle ha kunnat skriva På grund av ..... men jag väljer Tack vare .....
Som korrekturläsare fick jag lära mig att "på grund av" andas negativism medan "tack vare" är uteslutande positivt.
 
Tack vare att min enda kompis flyttade från den lilla byn, där jag växte upp, lärde jag mig att älska skogen och litteraturen. Tack vare att min första riktiga pojkvän var ett egoistiskt praktexemplar, lärde jag mig att uppskatta omtanke. Tack vare min ex-man har jag två underbara barn. Tack vare en skilsmässa lever jag nu med min tvillingsjäl.
 
Och på grund av min aldrig, till synes, sinande lust att meddela andra om mitt tokspännande liv, finns denna blogg. Men det är tack vare dig som jag får inspiration till att skriva. Tack!
 
Okej, lite sund galenskap äger jag nog och ett skrämmande dåligt minne dessutom, för nu har jag helt glömt vad den här bloggen egentligen skulle handla om . . .
 
 

Kommentarer
Postat av: Tomas Jennebo

Kära kusin!
Efter att ha hängt några veckor här på din blogg, måste jag bara få höra av mig och meddela att jag gillar tankarna, funderingarna och insikterna du delar med dig av. Och det tokspännande i att leva!
Tummen upp, typ :-)

Svar: Tomas! Tack! Tusen tack, det där gladde mig. Ibland får jag svackor och tänker lägga av med mitt svammel men då skriker hela mitt jag och vill skriva, skriva. Egentligen är det ju inte en blogg, i ordets rätta bemärkelse, utan väl mer kåserier men så länge någon orkar med att läsa, så länge skriver jag nog. Att få feed-back känns väldigt skönt, det vet väl du som också slänger dig ut i "offentligheten" med friskt mod och en fantastiskt trevlig radioröst. Kram på dig!
Maude Westerman

2014-03-04 @ 20:21:52
URL: http://tomasjennebo.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0