saltatochkryddat

 

Var du med och firade Tulipa i går? Den 15 januari är nämligen hennes egen dag och är det någon som är värd att hyllas, är det just Tulipa. Tycker jag.

 

Så här till vardags brukar jag kalla henne tulpan. Det är hon som kommer med ljuset. Med hoppet. Med försmaken. Men vad du än gör, smaka inte på henne! Hon är faktiskt giftig, sägs det. Det har nog inte rådjuren upptäckt eftersom de mer än gärna äter de tulpaner som finns i trädgårdar. Men de kanske bara försöker ta livet av de fästingar som tjuvåker på dem, vem vet? "Så vis är naturen inrättad", som en klok man brukar säga när ingen annan förklaring verkar logisk.

 

Här uppe i norr har vi länge varit förskonade från fästingeländet men nu är de här. Mördarsniglarna också. Men varför?? Vi har väl ändå tillräckligt med myggplågan, den korta sommar vi har. Ska vi nu också tvingas söka igenom kroppen vareviga kväll och gå omkring med plockredskap dessutom. Kvällarna är ju abonnerade av myggen! Det går inte att vara ute och plocka ihop äckliga mördarsniglar samtidigt som man slår efter mygg som attackerar OCH se upp så att man inte går i nåt högt gräs där det kan finnas fästingar!

Jag protesterar!

 

Den korta sommar vi har, ska inte behöva ägnas åt dylikt. Den ska njutas barbent i sommaräng och barfota i gräsmattan i ärmlös, tunn klänning. Det har jag sett på film.

 

Nu, när tulpanerna svämmar över oss i alla möjliga, tänkbara färger, är det bara vårsolen och drippdroppet de påminner oss om. När kaffet smakar bäst utomhus och limpmackan konkurrerar ut oxfilén. När mössorna åker av.

 

Ja, de, ja. I tre timmar var jag på stan i går och provade mössor! Vilken plåga. När jag gick in i den sista affären, kom en manlig hurtbulle till min tjänst. Trodde han.

- Och vad kan jag hjälpa dig med, sa han och la handen på min axel.

- INGENTING, svarade jag och blängde med svarta ögon på honom varvid han snabbt tog bort handen.

- M m men..., försökte han.

- Du, i trettiosju år har jag sökt en mössa som jag kan sätta på mig utan att se ut som en kålrot så tro ingenting om din kapacitet, fortsatte jag.

Han försvann.

 

Till sist måste jag gå in till Saxonz, min frisering, och be om en klick vax till håret. Det låg nämligen platt och statiskt på skallen efter allt provande och jag skulle ju trots allt även handla mat och en stekpanna.

 

Och mössa? Tja, det lutar åt en jacka med kapuschong, där jag egentligen bara behöver kapuschongen.

 

Tur att det finns tulpaner.