saltatochkryddat

 

Jamen, det är väl självklart att man firar att man fyller år. Varför? Det skulle ju kunna vara lika naturligt att uppmärksamma att man fyller månader. Eller veckor.

 

Okej, jag vet. Det är bara under ett barns första två år som antal månader räknas, det är bara uttrycket "jag fyller år" som jag har snöat in på. Ich habe Geburtstag, säger tyskarna. It´s my Birthday, säger engelsmännen. Eller de flesta, eftersom engelskan tar över mer och mer. Men vi säger "jag fyller år" - sällan "det är min födelsedag". Själv säger jag "nu är jag ett år äldre och det är jag tacksam för med tanke på alternativet". Benjamin Button, alltså.

 

Tänk att födas som gammal och bara bli yngre och yngre. Vilka dumheter jag skulle ha kunnat undvika! Men hur roligt hade jag haft och vad hade jag lärt mig? Nä, jag föredrar nog att ha det som det är, trots allt.

 

På min födelsedag, som också är den officiella Kramens dag, kom min son, min måg och mina barnbarn. Min sonhustru jobbade och min dotter semestrade. De äldre ville ha smörgåstårta och de yngre princesstårta. Det fick de. Och titta vad jag fick! Ett hjärta av Arwen och en Ninjago av Mio. Det sa mycket. Så mycket att jag blev jättevarm i själen. Och så fick jag kramar av dem alla. Mer och mindre snabba.

 

Äldsta barnbarnet, även kallad Kakmonstret, hade lite bråttom. Åtminstone visste hans pappa att sonen hade bråttom. Men det var ju det där med tårta. Och kakor.

Pappan försökte, på ett fint sätt, att få sin son att skynda på lite. De hade ju en tid att passa. Trumspelning på Musikskolan. Till slut, efter ett antal påpekanden från sin far och vädjan om lite koncentration, blängde han stött på den oförstående och sa: Men KAN man få njuta . . .??!

 

Jag håller med. Det gäller att försöka få njuta av tillvaron. Jag gjorde det verkligen, ända till kvällen då SAIK satte stopp för det. Men det är en annan och gången historia. Hoppas jag.

 

Nu ska jag gå och hämta ett paket från Bokus! Har du hört det förut? Ett paket njutning. Tänk dig det.

Och i morron förmiddag ska jag njuta av världens bästa tennis. Nadal mot Federer.

I kväll? Tja, jag tar inget för givet. Men Oscar Möller fyllde ju år i går. Tjugofem stycken. Jag hoppas hans lagkompisar ger honom en vinst mot LHC i present. (Jodå, Chrille!) Då blir det automatiskt en present till mig också. För i dag fyller jag dagar. Och det är banne mig värt att firas.