Nu smäller det igen!!

 
 
 
Ljud. Just nu omges jag av ljud. Grannens, längre bort, nya bil som larmar i tid och otid. En liten hund som slitit sig från sin matte och är hysteriskt glad över det. Någon som står på sin balkong och plockar bort julpyntet samtidigt som hon pratar med folk och fåglar som passerar.
 
Och så är det Ljudet, med stort L. Om det har fallit två ynka millimeter snö, då borde man kanske inte behöva använda en långskaftad piassavaborste för att sopa bilen ren. Den är dessutom lite tung och landar med en hård duns på plåten, innan den dras fram och tillbaka för att skjuta undan snötäcket. Tjong! Nu bytte den plats igen. Och TJONG! Där fick taket sig en omgång.
 
Jag kan riktigt se hur bilen hukar sig inför varje smäll. Åtminstone gör jag det. Hukar mig. Men å andra sidan är bilen nog mera van vid både det ena och det andra. En dag kom den hem, pyntad och grann. Då hade den nog varit ute i naturen en sväng. Det satt kvistar både här och där, under bilen och fastklämda i bagageluckan. Jag vill inte veta mer.
Det räcker så gott med vetskapen om att när det bonkat och smällt klart, då ska den ut och röra på sig om en stund. Det är alltid tack vare någons försyn som den kommer tillbaka.
 
Min far lämnade över sin bil i rättan tid, till min son. Han insåg att han inte var den chaufför han en gång varit och då han dessutom var väldigt rädd om sin fru, valde han att sluta köra bil. Han hade väl kanske lagt märke till att hon började styra mer och mer aktivt med handväskan och förstod att hon inte längre kände sig trygg med honom vid ratten. Själv hade hon bara ett körkort gällande handväskan i knät på passagerarsidan.
Ett par år senare fick han för sig att han skulle prova att köra "sin" bil igen. Det blev en skräckfärd på cirka femtio meter. Nu var kunskapen borta och han blev mäkta besviken och generad. Ändå var hans hjärna så fräsch som man kan önska en 80-åring.
 
Man ska vara rädd om sin bil och inte slå den med piassavaborste. Men man ska vara ännu mer rädd om sig själv och sin omgivning. Det gäller faktiskt för dem som, med råge, passerat de åttio också . . .
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0