saltatochkryddat

 

Det var en gång ett gäng.

Fyllt av leklust, spontanitet, galenskap och hittepå.

I går kom de. Resten av gänget. Eller resterna, kanske jag ska säga. Men så elak är jag inte.

 

Den första som kom in genom dörren hade en lutning på 45-50 procent. Han hade slitit sönder sig på skotern, som fastnat. Sen var det hon som frågade om det var ok att ha foppatofflor till nyårsstassen. Hon hade nämligen opererat foten. En tredje hade skaffat hörapparat och en fjärde snarkapparat. Ett par stycken har värk, mycket värk. Någon spiller nästan inte alls längre och en, nej, det får räcka där.

Två stycken av det gamla gänget saknas. För alltid.

 

Vi brukade sjunga oss genom middagarna förr. Nu räckte orken och inspirationen till en snapsvisa:

Trevligt det var att kunna träff´ dä,

du måste va´ från Skelleftä . . .

 

De två som aldrig mer kommer att sitta vid samma bord som vi andra, är ändå alltid med vid våra fester. "Minns du när W ....", "det var den gången när G blev grundlurad .....", "men W sa att vi skulle gå ut på vägen med bordet....", "jamen, bara G fick höra Simply the Best så ...." och så vidare. Precis som om de var med och skrattade åt minnena. De som levde med varandra i livet men som inte kunde vara utan varann senare heller.

 

Han som, tack vare mig, kommit in och sänkt gängets medelålder rejält var så fin i sin nya, svindyra men toksnygga skjorta och han var verkligen den perfekte värden. Två timmar efter det att gästerna åkt, började han hosta. Jepp. Han åkte dit. Trodde sig vara motståndskraftig nog att klara sig från den förkylning som så gott som alla hans arbetskamrater haft men oj, så fel han hade. Nu är det snuva, ont i kroppen, hosta och nerbäddning som gäller. Stackars mig . . .

 

Själv har jag inte sovit så gott. Vaknade varje gång jag tänkt vända mig och då jag snurrar som en jordekorre på nätterna var det ofta. Min rygg skrek nämligen till av smärta, precis där ryggen slutar vara rygg och går över i en annan bakdel.

Inte berodde det på klackeskorna i går. De åkte nämligen av efter hej och välkommen. Men jag gör inte som Marit Björgen, hoppar av Tour de Ski. De ä bar å åk. Jag kör nog ovallat i fåtöljen i dag. Nej, förresten, det sliter ju så in i nordens på armarna med all stakning och jag måste ju orka lyfta Aladdinasken lite då och då. Den glömdes bort i går. Av alla utom mig men jag "glömde bort" att påminna de andra.

 

Så - nu är det 2014. Och? Enda skillnaden är att man ska lära sig det. Annars är det mesta sig likt. Det är bara tiden som går och vi med den. Tänk på det, när du klagar över att ha blivit gammal. Det är inte alla som fått chansen att bli det och tänk vad de missar.

 

Ett fantastiskt år önskar jag dig verkligen men glöm inte att det består av dagar.