saltatochkryddat

 

Nej, någon Einstein är jag inte. Då tenderar mina funderingar mer att likna Nasses tankar om tillvarons mysterier. Du vet, Nalle Puhs kompis. Han som inte är så förtjust i kyla men som byltar på sig massor med kläder för att gå ut och skotta och väl där kommer han på den lysande idén "varför kan det inte snöa på sommaren när det är varmt?".

 

Så här års brottas jag med Mysteriet med vattendroppar som stannar och blir till is.

NÄR gör de det och HUR gör de det? Nångång under natten händer det. Droppen Dripp och droppen Drapp blir till en istapp. Eller, ännu mer förvånande: ett stelnat vattenfall. Det är ett mysterium som jag skulle behöva Nasses hjälp med.

 

 

Jag såg i en tidning att de ville man skulle svara på vilket vårtecken som betydde mest för en själv. Inte för att jag svarade på frågan men det fick mig att tänka till. När fåglarna börjar kvittra, då brukar min mun formas till ett stort leende i ren tacksamhet men är det mitt viktigaste vårtecken? Njaee. Snödroppar och tussilago? Men tillåt mig skratta. Då är det redan sommar här uppe, när de "vårtecknen" visar sig.

 

Soldyrkare som sitter mot en södervägg då? Jo, det är pålitligt men inte mitt riktiga vårtecken. Nej, det är nog ändå vattnet. Det som rinner och porlar och ger ett speciellt ljud ifrån sig. Det är när jag hör det ljudet som jag känner en förändring i kroppen. Det känns som att blodet blir kolsyrebubbligt, som att hjärtat slår lättare, som att hjärnan börjar vårstäda och sopar bort allt gammalt damm, som att ögonen blir klarare och hörseln blir fri från isproppar.

 

Jag vet inte om familjen som bor i ett hus som vi passerar då och då, håller med. De får en rejäl sjö på sin tomt varje vår och till den smältvattensjön kommer det fåglar i massor. Husfolket kanske upplever det som störande med alla olika arter som tjattrar och snattrar på en och samma gång men vi, som åker förbi, tycker det är häftigt. Dock inte lika häftigt som när sädesärleparet kommer till vår stuga och intar sitt bo på taket. Därifrån har de en vidunderlig utsikt över Skellefteälven. Som även den fryser till på vintern. Mängder av strömmande vatten stannar och blir till metertjock is.

 

Men hur är det möjligt? Nasse? Ska vi kanske ta och sätta oss ute nån natt och studera dropparna? Eller ska vi ge blanka sjutton i det och bara fascineras av resultatet? Ett naturens under. En kedjereaktion till för oss att häpna över och njuta av? Jo du, Nasse, det gör vi. Vi bara njuter. Du och jag. Och - kanske Einstein. Också.