saltatochkryddat

 

Nasse är favoriten! En liten skär gris, som säger de finurligaste saker. Och som är hur nöjd som helst med det han just har sagt.

När till och med Puh tycker att Nasse säger sånt som inte är vettigt, då har det gått långt.

 

Den andra favoriten är en Björn. Han är också finurlig och gör uttalanden som en del anser vara "ovettiga" medan andra tar honom till sitt hjärta. I motsats till Nasse har Björn ett efternamn: Ferry. Storpojken från Storuman med ett leende som kan smälta snö och en svada som kan få en gröngöling att rodna.

 

De här två, Nasse och Björn, säger det oväntade, precis det som de har i skallen, ocensurerat och ogenomarbetat. Vilken befrielse! Där lägger ingen mediaträning några hinder i vägen, som hos så många andra.

 

Jag undrar, nu när Björn har gått i skidskyttepension, om han inte skulle kunna bli en seriefigur, som Nasse. Då skulle vi ju få ha kvar honom, vi som kommer att sakna så.

 

Profilerna blir färre och färre. Ojämnheter slipas till och skavanker filas bort. Nu ska alla vara så "politiskt korrekta" att de blir himmelens ointressanta. Nej, släpp fram det genuina hos människor, låt det bli fint att vara eljest, uppskatta folks olikheter och låt bli att sträva efter det vanliga, det utslätade, det som försvinner i mängden! Våga vara vimsig!

 

Och du, som frågar, fortsätt fråga! Gör som en före detta reporter på en lokalstation gjorde. Han frågade: Varför?

Även om det passade dåligt i sammanhanget så fick han ett svar som den utfrågade inte hann plocka fram ur arkivet. En segerrusig fotbollsspelare, t ex, kunde få den vanligaste frågan av alla: Hur känns det? Och lika naturligt och vanligt svarade han/hon: Det är fan sjukt. Underbart. Helt jävla sjukt. Det var DÅ det kom: Varför?

 

Vilken glädje det framkallade hos oss som såg och lyssnade. Mera sånt!

 

Själv skulle jag vilja intervjua Nasse. Vilka fantastiska svar jag skulle få. Om livet. Om lycka. Om vänskap. Sådant som jag själv aldrig skulle ha kunnat klura ut och formulera. Möjligen Björn. Som kan likna en OS-medalj av ädlaste valör vid ett kylskåp i Afrika.

De har nåt gemensamt, de där två. Och jag gillar dem så.