saltatochkryddat

 

Rubriker ska locka till läsning. Jag vet. I aftontidningsvärlden gäller det speciellt. Där gäller det inte bara att locka läsare, utan att locka dem från andra aktörer dessutom. Därför sätts det stora krav på rubriksättarna.

Eller . . .?

 

Men vad? Har Northug barn? Erkänn att tanken fanns där för ett ögonblick! Så pass långt ögonblick att du kände dig manad att läsa artikeln för att få reda på vad som dolde sig bakom rubriken? Det gjorde jag. Och fick veta att det nu var tveksamt om Northug skulle få vara instruktör i en skidskola för barn till hösten. Glasklart redan från början, eller hur? Men oj vad rubriksättaren ska ha våndats i sin ambition att formulera meningen "kan nekas barnen".

 

Jag minns när jag nån gång på sjuttitalet, som stor beundrare av Björn Borg, rusade till närmaste kiosk efter att ha sett löpsedeln: Nu kan vi avslöja vad Björn Borg gör när han inte spelar tennis! Med stooort utropstecken.

Tja, han gjorde vad de flesta andra människor gör utan utropstecken. Umgicks med polare, åt, sov . . .

 

Sedan dess har jag varit misstänksam mot rubriker.

 

Ibland undrar jag hur de tänker, rubriksättarna. Ta till exempel: "Mannen rymde från rättspsyk - gick till oprovocerad attack direkt".  I ett perspektiv av evighet kan ju tio år betraktas som direkt men för oss, som inte lever i evighet, är tio år en betydande tid. Man kan exempelvis föda tre barn. Eller hinna gå ut grundskolan, även om man tvingas sitta kvar ett år. För att inte tala om att utvecklas från nyfödd till förpubertetsyngel.

 

Men den man som rymde från rättspsyk, gjorde inget annat än att gå till oprovocerad attack - direkt! Där var tio år ett slags vakuum, tydligen.

 

Eller vad säger du om: Gravidrisk redan vid lite alkohol.

Beroende på försämrat omdöme, eller?

Nä, okej, jag vet att det är graviditeten som avses, att alkohol, även i ringa mängd, kan utgöra en fara men jag gillar att misstolka. Också. Där det finns utrymme och det finns det ofta i media.

 

Jag har börjat tävla med mig själv. Igen! När jag läser löpsedlar från de så kallade skvallertidningarna, försöker jag lista ut vilken sannning som göms bakom. Om det nu inte är rent hittepå. Jag kollar aldrig facit utan ger mig rätt i mina antaganden varje gång. Det är liksom vitsen med att tävla med sig själv. Just nu leder jag med 249-0.

 

Jag skulle faktiskt kunna sätta rubriken: Världsrekord i tävlingssammanhang, 249-0!

Och många skulle tro att det handlade om Skellefteå AIK.