saltatochkryddat

 

 Nu kommer värmen, säger de. Och solen. När passar det då bättre att sätta punkt än nu?

 

Om bara några dagar sker flytten till stugan. Då översvämmas jag av naturromantiska känslor och börjar svamla mer än vanligt. Det ska du slippa. Nu tar bloggen semester men hoppas komma igen på sensommaren någon gång. Vare sig du vill eller ej. Bloggen har blivit en livsnerv för mig så jag kommer att fortsätta med den, det är bara att tugga i sig.

 

Nu är det ju också så att jag, förhoppningsvis, håller på att förverkliga en dröm; jag ska ge ut en bok! Med hjälp av mina fantastiska vänner Åsa, Annika och Janne ska den, enligt planerna, kunna vara klar innan jul. Åsa har lovat layouta, Annika ska bidra med illustrationer och omslag och Janne ska trycka och färdigställa. Med såna proffs vid min sida, blir det här ingen billig historia men om jag så ska ta banklån, ska den ut! Att sedan innehållet inte ska bli billigt, lovar jag dyrt och heligt att försöka undvika. För mammas skull.

 

Även om du har svårt för att tro det så har jag ibland problem med att hålla tyst. Därför kanske det rätt som det är finns en bild på ett björnmöte i skogen på Instagram (@maudepunktw) eller en blommande liljekonvalj på fb. För om alla makter är nådiga, kan mobiltäckningen fungera även i stugan. Fast ibland måste jag nästan krypa in i en rosenbuske för att det ska funka och det tar liksom emot. Speciellt när det är både taggar och humlor fulla busken.

 

Nästa vecka ska jag också hämta kanonkulan och besikta den. Om allt är ok, ska den få en ny Tillsammans-dekal som belöning. En som dessutom handlar om ett SM-guld . . . Igen!!

 

Jag vill bara passa på och tacka för alla gillanden och alla kommentarer som gjort mig både uppspelt och rörd och hoppas att du vill fortsätta att läsa min blogg när vi återkommer. En massa varma kramar vill jag skicka hit och dit och överallt men speciellt till just Dig!

 

Ha en fin sommar och var rädd om dig.

 

PS. Bilden ovan är från just en semester. En av otaliga bilsemestrar över hela Sverige. Det är storasyster Ima och jag på filten, mamma och den mindre storasystern Gun bakom bilen (var inte den där kjolen gul och svart, sys?). Pappa är förmodligen och fixar till alla tältpinnar som vi hjälpt till och satt fast men som inte står i exakt rätt vinkel . . .

Tänk, fem stycken i ett fyramanstält. Fem stycken i en Ford Anglia (AC 36656, jag kan alla!) där en rökte ganska frekvent. Själv var jag förvisad till liggplats på golvet när jag inte stod på upphöjningen mellan mina föräldrar och sjöng HÖGT och falskt på låtsasengelska. Och ändå var jag den enda som kräktes . . .