Det valet är jag nöjd med!

 
Nej, jag kommenterar inte riksdagsvalet, det är för tråkigt. Och privat.
Men valresultatet som offentliggjorts i dag, är en annan sak. Jan Malmsjö har beslutat att det är färdigringt för hans del. Åtminstone när det gäller att ringa ut det gamla och ringa in det nya. Året.
 
Vi har, i vänkretsen, ibland diskuterat när detta skulle inträffa och vem som då skulle ta över. Ingen har nämnt det namn som nu tillkännagetts: Loa Falkman. Vet inte varför men i ärlighetens namn kan väl sägas att vi, i våra diskussioner, mest har dragit fram sådana som vi absolut inte ville ha.
Vem som var mitt skräckexempel? Fråga Lilian, hon vet. Men hon förstår inte.
 
Med Loa har jag en connection, som heter duga. Jag har nämligen hållit i hans noter, efter ett framträdande för en företagsgrupp i Paris! Visst låter det snajsigt? Jag menar, jag - i Paris!
Efter middagen och underhållningen satt vi ett gäng damer och samspråkade. (Fint ska det vara). Då kom herr Falkman och bad att få sätta sig ner hos oss. Han bad!
Eftersom det serverats ymnigt med vin till middagen, kände vi oss tillräckligt generösa för att låta en man ta en fåtölj i besittning i damgruppen. Plötsligt kom någon på att hon ville ha en autograf av Loa "till sin mamma" och se där! en efter en anslöt sig till "mammagruppen". Men inte jag. Hade det varit Tomas Brolin, hade det varit en annan sak. Honom gillade min mamma.
 
Då vände sig sångaren till mig och frågade snällt om jag kunde tänka mig att hålla i hans noter. Tja, jag hade ju just inget annat för mig så . . . När han skulle gå, efter en lång stund, vände han sig mot mig och såg mig djupt i ögonen och sträckte fram sin hand som, av en händelse, rörde vid min hand. Herregud, flirtade inte karln?!
 
Har någon haft handsvett och hållit i en bunt papper en längre stund? Ja, då vet du att det sista papperet, det närmast handflatan, sitter fast när det ska lossas. Och blir skrynkligt. Måste liksom dras från huden.
Om då en av Sveriges främsta sångare väntar på papperet och åtta-tio festklädda, fina damer ser på, då blir det liksom inte lättare.
 
Jag träffar varken Loa eller damerna nuförtiden. Men honom ser jag ju på TV då och då. Och varje gång söker sig min blick till min handflata, för att se om det inte finns ett avtryck av en g-klav och några noter där.
Vi har nåt, Loa och jag. Det hade inte Malmsjö och jag. Därför blir det ett mer personligt ringande i nyårsnatten för mig hädanefter. Liksom en hälsning från en svunnen tid som icke är och en påminnelse om den tid som är.
 
Jag är nöjd. Mycket nöjd.
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Men gusis, det var ju en riktig "Jag mötte Lassie"-grej Maude! Jag har bara träffat Bröderna Lindqvist, varit på samma kurs som Mona Sahlin. Jo förresten varit "på semester" med Gunnar Wiklund- men han är ju död...

2014-11-07 @ 17:12:39
Postat av: Nej, jag är inte alls anonym, glömde bara skriva Karin Lå

... när jag skrev Gusis...

2014-11-07 @ 17:13:34
Postat av: Kjell Eriksson

Bra förslag Maud, men jag skulle vilja ha Sveriges bästa speaker,och samhällsmedveten: Roberto Vacchi!

2014-11-07 @ 19:04:41
Postat av: Ch

Bra med en tågresa för att komma i fatt på Bloggen.
Så du har varit i Paris, det kom jag inte ihåg, men känner att det finns en del gemensamma nämnare med min bloggskrivande dotter. Kram

2014-11-11 @ 18:25:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0