saltatochkryddat

 

Så här i däckbytartider, när snön börjar falla, blir jag alltid påmind om mitt livs sämsta affär. Och så full i skratt.

 

Jag hade fått mitt första jobb och flyttat hemifrån till en pytteliten lägenhet i stan. Varje helg åkte jag naturligtvis hem till Selsfors. Mammas mat smakade mycket bättre än snabbmakaroner och ketchup.

 

Vid ett tillfälle klagade jag på min dåliga ekonomi. Det var så den inleddes, mitt livs sämsta affär. Och dialogen mellan min far och mig.

- Du kan få vinterdäcken jag har i garaget om du sätter in en annons i Norran och säljer dom, sa han.

- Va? Menar du det? Däck är ju dyra. Klart jag gör det, jublade jag.

 

Två dagar efter det att annonsen varit inne i tidningen, ringde jag hem till pappa. Fast det var ju mamma som svarade förstås. Men hon avslöjade ingenting om däcken, utan sa att jag skulle få prata med pappa.

 

- Hallå.

- Hej, hur har det gått med däcken?

- Inte bra.

- Vad då, är det ingen som har ringt?

- Jo, en.

- Jaha, och varför köpte inte han däcken då?

- Nä, jag sa: Inte ska du köpa dom där, dom är rent för dåliga.

- VA??!?!? Visst skojar du?

- Nä.

- Men lägg av, varför gjorde du så?

- Jag ville inte lura nån.

- ????? (Utom din dotter då....)

- Men så frågade han om jag inte hade nåt annat att sälja.

- Jaha?

- Och jag sa att jag hade en jättefin täljstenskamin i garaget som han kunde få köpa.

- Men det gjorde han väl inte?

- Jo, det är klart att han gjorde det. Det var ju ett fynd.

- Och pengarna för den?

- Går oavkortat till mat och hyra. Du är skyldig mig för tjugo år.

 

Tror du nu att han skämtade? Tror du att jag fick några pengar? Ha, då känner du inte min far.

 

Men de eventuella kronor jag skulle ha fått, kunde aldrig ha inbringat samma värde som de minnen som varje däckbyte åren efteråt framkallade. Som han njöt när jag skällde på honom. Hur nöjd som helst.

 

Jag vet inte hur mycket han fick för kaminen men det täckte tydligen tjugo års mat och husrum för han krävde mig aldrig mer på det. Däremot krävde jag honom varje år på annonskostnaden och fick varje år samma svar:

- Men du lyckades ju inte sälja däcken. Då får du stå för annonsen.

 

Finns det någon sensmoral i detta? Absolut inte. Finns det någon kärlek och humor i detta? Oändligt.

 

Jag har fyra stycken vinterdäck till en Ford Ka över. Jag tänker inte annonsera ut dem.