Man är ingen turneringslirare längre . . .

 
När jag vaknade i söndags var jag på sniskan! Seriöst. Och ändå var det på eftermiddan.
Låt mig förklara.
 
I fredags var det fest hos och med gamla, goda vänner. Vi kom hem mitt i natten.
I lördags var det bröllop klockan 16. Vi åkte före 15 och kom hem mitt i natten.
I söndags vaknade jag vid 9, steg upp och åt frukost, gjorde en äppelpaj (att ge bort), polymasade, donade och fixade lite grann och sen var det dags för en eftermiddagslur. Totalt färdig efter helgens begivenheter, slocknade jag och vaknade ett par timmar senare. På sniskan!
 
Åtminstone kändes det så. Då ska du ändå veta att jag var chaufför på lördagen och alltså hade druckit totalt två flaskor Loka citron under bröllopsmiddagen.
 
Nu vet jag ju att hockeyspelare är något mer vältränade än vad jag är, men att lägga två matcher, två dagar efter varann och dessutom med en långresa mellan, det är inte klokt! Jag vet. Ändå kan fredagens fest räknas som hemmaplan men sen var det definitivt bortamatch på lördagen. I Boliden.
 
Att kroppen tar stryk säger sig självt men det är inte det värsta. Det mentala hamnar i en svacka som får Grand Canyon att rodna av blygsamhet. Ingenting funkar. Ändå var det jag som utsågs till chaufför - än en gång - på söndagen då det skulle åkas till Ica och handlas kaffe. Segt var bara förnamnet. Hjärtslagen blev desto livligare när bilnyckeln inte gick att finna innan återfärden!
Jag tömde handväskan tre gånger med samma nedslående resultat.
- Har du kollat i fickorna, föreslog han som är lugn.
- Jag har inga fickor, svarade jag, klart och koncist. Tyckte jag.
Men efter det att jag sökt igenom både väskan och minnet ytterligare en gång, dristade han sig till ett:
- Är du riktigt säker på att du inte har några fickor?
 
Det skulle han inte ha sagt.
 
För i kundtjänst låg en nyckelknippa som någon snäll person hade lämnat in.
- Den låg förresten vid bankomaten, hojtade killen efter mig.
- Ja, ja, ja, sa jag och gick snabbt därifrån.
 
Nej, det här med tvådagars måste få ett slut. SAIK vann i fredags och förlorade i lördags. Deras motståndare i lördagens match hade vilat i flera dagar. Så måste det bli för alla. Inte minst för mig. Jag vilar mig så bra i form.
 
Den här veckan kan gå hursomhelst. Den är tajt. Och på fredag kommer juntan. Men då är det ingen som märker om jag är vimsig. Tro mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0