saltatochkryddat

Jag tycker - och jag tycker om! Ibland saltar jag min tillvaro, ibland kryddar jag den med drömmar. Jag gråter, är upprörd och förbannad - men mest skrattar jag.

Året är som ett gummiband

 

Ett gummiband slits hit och dit, snurras ibland flera varv och kan till och med spännas till bristningsgränsen för att tvärt släppas mot ett mål som oftast är en oförberedd människa. Men har man tur så håller det för alla påfrestningar och ligger där till slut, precis som det var skapat från början. Cirkeln är sluten.

 

Så har 2015 också varit. Snurrigt och spänt. Med en topp som hette Boksläpp!

Åsa, Annika och Janne hade fullt sjå med att följa mina nycker under hösten. Men herremin, vad de skapade! Utan dem hade det inte blivit någon bok alls, en bok som trycktes i fler ex än vi (jag) hade tänkt från början. Vilken respons jag (vi) fick!

Nu har jag kvar fem stycken och de är de absolut sista. Tanken finns på en ny bok men jag vet inte riktigt än. Början finns men min kropp samarbetar inte med min vilja. Så fort jag sätter mig vid datorn och börjar skriva, sätter värkmästarna igång och bygger om nacken. Som om det inte räckte, ger de order till sina underhuggare i ryggen att gräva upp, gräva om och ta semester innan de lagat hålen.

 

Vi får se, som sagt var. En som, till synes, inte har några som helst problem med att författa är Marianne Cedervall, som jag hade nöjet att träffa en kväll i november. Hon tillhörde redan innan mina favoritförfattare och inte blev det sämre av att träffa människan bakom böckerna. Där snurrade gummibandet och blev ett vänskapsband.

 

När det handlar om relationer, har gummisnodden mycket att göra. Under året som har gått, har jag känt så mycket samhörighet med andra men det är som med gummisnodden, rätt som det är spänns en relation för mycket och hotar att brista. Då måste man släppa lite på bandet så att det får tillbaka elasticiteten för det är ju ändå den som är pudelns kärna, så att säga.

 

I morron, nyårsafton, går Annie, Adam, Gideon och Alfred in i 2016 sex timmar före oss. Det borde tilltala tävlingsmänniskan Alfred. Själv har jag svårt att fatta och ta in den tidsskillnaden men jag har lovat att inte ringa vid tolvslaget!

 

Eftersom det verkar som att jag har försökt mig på metaforer i den här bloggen, kör jag en till; Du, som läser min blogg och som ibland hör av dig, är som syret i luften för mig. Utan dig skulle jag inte kunna andas och fylla mitt blod och mina lungor med livskraft. Du är gummibandet som spänts och sprättats iväg och landat på min näsa. Du gör inte alls ont, du får mig bara att skratta. Och känna att jag finns.

 

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag dig. Ett härligt, glädjefyllt år. Ett år som blir precis som du önskar. Och lite till.

Pussåkram.

Det här var så fyndigt. 10 poäng från mej och en önskan om ett härligt o gott nytt år. Vill gummibandet spännas så rikta det mot Skelleftehamn så ska jag hålla utkik mot skyn 😀

Gummisnodd, bra liknelse!Läste din bok och fick reda på att även morfar var skidintresserad visste inte jsg!Gott slut och ett nytt kryddat år! Kusin Kjell!

Den där med gummisnodden var mycket bra, det stämmer exakt med verkligheten. Gott nytt år.